johanna in california!

God Jul allihop! Idag är det nämligen julafton på Chapala 8 och vi har haft storfirande. Men nu tar vi en sak i taget.

Klockan 6.15 i morse gick jag upp och läste igenom politiken och sedan begav jag mig till skolan för att ha min sista final. Provet var inte alltför svårt, tvärtom var det riktigt roligt. Skulle svara på 40 frågor varav det var tre jag inte var riktigt säker på, och sedan skulle jag skriva en text där jag låtsades vara Obamas rådgivare för foreign policy (!!), alltså typ utrikesfrågor. Väldigt kul och jag skrev en massa, men sen får vi se hur det går. Vet ju aldrig vad läraren vill att man ska skriva.

Efter provet gick jag, Carro och Emil och åt sushi. Jag försöker verkligen att få det att bli gott men det är fortfarande mest snuskigt. Förutom de där ris- och avokadorullarna som Tina gillar, de var rätt goda. När lunchen var klar gick jag runt en masa på stan för jag var tvungen att hitta julklappar till Lisen och Carro och handla mat till vårt julfirande. Jag höll på att dööö för jag hade så mycket att släpa runt på, min kropp värkte och jag var jättetrött. Som tur var hittade jag en massagestol i en elektronikaffär så jag tog mig en liten paus ett tag för en helkroppsmassage. Nu är jag dock helt öm i musklerna efter den, men man kan inte få allt.

När flickorna var och hade sin sista lektion fixade jag i ordning julemyset. Jag bakade pepparkakor (inte för att vi ville äta dem, det hade vi köpta svenska pepparkakor till, men för att det skulle lukta jul), kokade lite glögg, dukade fram tallrikar med små julstrumpor på med polkagrisar i osv. Fantastiskt mysigt. När de kom hem lagade vi vår julmat – tacos. Vissa vanor är svåra att ändra:P hade det mycket mysigt och vi hade t.o.m julmust för det finns en Worldmarket här där vi kan köpa lite sånt.

Oj vad mätta vi blev av allt gott. Carro hade inte fixat klart sin julklapp till oss så hon försvann in på toaletten i säkert 40 minuter medan jag och Lisen satt och myste. Sedan var det dags för julklappsutdelning. Alla blev mycket glada över sina paket, och jag fick en vänskapsring och en bok att skriva ner tankar i av Lisen och av Carro fick vi båda ett fotoalbum med kort och text om vår tid här.

Julafton gick snabbt över i juldagen och vi gick ut på krogen när firandet var slut. Egentligen är det ju 21 i åldersgräns här men varje måndag och onsdag kan man gå ut om man är 18. Vi har aldrig gjort det och tyckte därför det var bäst att passa på nu. Dessutom var vi väldigt danssugna. När vi har varit där i kanske tio minuter träffar vi Alex från teatern som hade en drink i handen, och eftersom att vi inte är vana vid åldergräns när vi går ut på krogen smakar jag och Carro kanske två klunkar var av honom. Då ser en vakt att jag gör det och vi blir UTSLÄNGDA!! Inte Carro alltså, men jag och Alex. Jag som inte hade druckit någonting annat än alkoholfri glögg och julmust på hela kvällen och var så sugen på att dansa. Men, men, det är ju inte mycket att göra åt saken och jag och Alex har kul när vi går och promenerar runt lite i staden innan vi går hem när de andra har dansat färdigt. Jag antar att det var en ganska ”lyckad” utgång i alla fall och nu har jag provat på att bli utslängd också. Och ingenting kan förstöra julafton i alla fall.

När jag kom hem upptäckte jag en annan sak som definitivt gav dagen ett perfekt avslut; Jag fick A i business:D det trodde jag aldrig, men jag är sååååå glad:D

God fortsättning!

Julmys!


Tack för juklapparna älsklingar<3

Imorse gick jag upp och förberedde ett litet collage och ett kort till Maggie, vår dramalärare. Igår köpte jag och Carro en julstjärna, alltså en sån där blomma, och en julpåse som vi stoppade en Marabou-kaka, Wasa knäckebröd, Swedish fish-godis och Nyåkers pepparkakor i så att hon ska ha lite minnen från hennes svenska flickor. Det blev väldigt stressig för att hinna till skolan klockan elva och skriva ut bilderna innan vi skulle möta henne, men hon satt snällt och väntade på hennes kontor med en kollega när vi kom dit. Hon blev jätteglad för våra presenter och vi stod och pratade ett tag. Om hon kommer till Sverige någon gång lovade hon att höra av sig, och Carro har redan drömt att Maggie står på teatern i Falun så vi får väl se om drömmar blir verklighet. När vi gick därifrån fick jag lite tårar i ögonen igen, för Maggie är verkligen en genomhärlig person som har stöttat oss jättemycket. När jag lite senare sitter och pluggar på ett café upptäcker jag att jag har fått en ny friend request på facebook och tror ni det är om inte Maggie herself! Jag skriver en liten hälsning om att det är kul att hon har facebook så att vi kan hålla kontakt och hon svarar: Thanks to you, my sweet Swedish girl, for all your thoughtfulness and for leaving me with bits of Sweden and fond memories of my girls. So glad that our paths crossed! Jag blev så glad för det känns som att jag och Carro har betytt något för henne ocksåJ

Satt på Starbucks inne i bokhandeln och pluggade politik nästan hela dagen idag och höll på att frysa ihjäl för det hade dörrarna öppna. Fick dricka massor med kaffe för att hålla mig lite varm. Åt middag med Emil och Nima innan jag gick hem och fortsatte plugga. Nu känns det som att börjar sitta hyfsat faktiskt och jag hoppas att det kommer gå bra imorgon. Jag hade precis lagt mig i sängen för att gå och sova ikväll och skulle bara läsa några sista artiklar när Lisen får ryck och världens kuddkrig bryter ut. Carro går dessutom omkring och tror att hon är en indian och har tandborstar i håret som fjädrar. – Jag kommer sakna känslan på Chapala 8.

Haha!




Jag bjuder på de här;)

OCH IMORGON ÄR DET JULAFTON!!!

Skolans slut närmar sig med stormsteg och idag hade jag mina finals in Introduction to Business och Beginning Acting. Businessen var först ut och jag var ju som sagt tvungen att ha 91 rätt av 100 för att kunna få ett A. jag är ytterst tveksam till om det gick vägen. Möjligheten finns ju såklart, men det var 25 frågor som jag inte var hundra procent säker på. Jag tror att många av dem är rätt, men jag var i alla fall tvungen att tänka en gång extra innan jag svarade. Vi får la se hur det går om några dagar. Jag tänker dock be honom att kolla på mitt midterm exam igen för jag tror att jag har fått för många poäng på det och om han ändrar det lär jag verkligen inte få A. Men rätt ska vara rätt. Hur som helst är det otroooligt skönt att inte behöva titta mer i businessböckerna nu!

Teatern däremot kommer jag sakna något otroligt. Det är världens härligaste klass (om man räknar bort 9c och N06) och vår lärare miss Maggie är bästbästbäst. Jag och Carro har fixat lite presenter till henne nu i eftermiddag som vi ska ge henne imorgon. Hon erbjöd sig nämligen att komma till skolan bara för att möta oss imorgon och säga hejdå. Nå, hur gick då uppträdandet? Jag tror det gick bra, och jag hade åtminstone väldigt roligt. Jag och Dee var där en timme innan och gick igenom allt, fixade lite affischer som skulle sitta på väggarna i vår scen och bara lallade omkring och hade det bra. Alla var otroligt duktiga och det var jätteroligt att titta på alla. Vi har verkligen utvecklas sen början av terminen. Carros pjäs var roligast, jag skrattade så att jag nästan grät. Tyvärr glömde jag att spela in den och har bara två minuter på slutet medL Mitt uppträdande finns dock dokumenterat så jag kan visa upp det när jag kommer hem. Efter lektionen tog alla ett gruppfoto och sa farväl, men jag tror att jag hinner träffa många av dem igen innan jag åker och därför var det inte så sorgligt.

Det ösregnade idag och jag höll på att frysa ihjäl när jag satt med blöta strumpor hela förmiddagen. Efter skolan fixade vi som sagt presenter och lämnade tillbaka gitarren. (Och nej, jag kan inte spela än för vi fattade inte riktigt boken. Tror jag behöver lektioner, men jag har åtminstone provat på det lite och kan spela Jingle Bells och årstiderna utan ackord:P) Ikväll borde jag ha pluggat International Politics men jag var för trött, plua att strömmen gick och det blev alldeles mörkt ett tag. Då gav jag upp och tittade på Systrar i Jeans 2 med Carro och Lisen. (Man kan hyra filmer för en dollar dygnet från en automat utanför 7eleven.) Den var sämst! Eller egentligen inte, men de har helt ändrat den riktiga historien och det gör mig upprörd. Okej om de ändrar en del, men de har helt bytt. Suck!

Maggie, Dale och David=)


Haha...


<3<3<3

Iakttagelser från Santa Barbara 6; Gräsmattorna är jättegröna och jämna

Bara plugg, bara plugg, bara massor utav plugg… Så har min dag sett ut. Tog en kort promenad längs med stranden i morse för att titta lite på Art-walken som är där varje söndag. Lokala konstnärer ställer ut och säljer konst. I övrigt har jag bara pluggat business. Lisen och Carro är på bio nu och ser 2012 men jag ville inte se den, och prioriterar bort nöje för nytta. Det är ju trots allt bara två dagar kvar med pluggande efter idag så det får jag väl ta. Känns som att jag förstår allt i businessen nu, men att få 91 rätt av 100 kommer bli svårt. Vi får helt enkelt se hur det går, men jag blev lite motiverad av en mycket god vän idag som gjorde att min morgon började väldigt bra, och som tror på mig. Tack<3

Eftersom att jag inte har något roligt att berätta går jag över till den 6e iakttagelsen härifrån – som självklart är mycket roligare och intressantare än att jag har pluggat:P En av de första sakerna jag tänkte på när jag kom hit var att gräsmattorna var så gröna. Tänk er en riktigt grön och fyllig gräsmatta som man bara vill breda ut sig och ta det lugnt på – så såg alla gräsmattor ut. Det bästa är att de fortfarande är likadana nästan överallt trots att det nu har gått och blivit december. Det bidrar verkligen till att det ser fint ut här. Dock tror jag att de lägger ner väääldigt mycket vatten på att hålla de fina. Jag ser nämligen mexikanare (oftast mexikanare som är anställda för trädgårdsarbeten här) som står och vattnar gräsmattor och rabatter varje morgon när jag går till skolan. Och på skolan har de vattensystem som sprutar om natten. Nu vet ni det!

Efter att ha legat i sängen heeeela dagen och pluggat hade jag en mycket trevlig kväll ikväll. Joel och hans blivande rumskompis James kom över och vi lagade till fläskfilé, klyftpotatis, stekta champinjoner, en liten sallad och vitlökssmör. Vi hade velat ha bearnaisesås men de har inte sånt här tydligen. Istället hade James köpt äppelmos för det brukar han ha på sitt kött. Så det fick bli det istället. Ganska gott, men inte som bea-sås. På det hela taget var det dock fantastiskt gott och väldigt roligt. Vi satt och pratade om språk och dialekter och uttal, gjorde den där ”leken” när man ska flytta tior och femmor som Lars-Olov har lärt mig och en hel del annat. Tiden bara flög iväg och vid tio-tiden tog vi en taxi till Elise House för tjejerna hade fest. Satt mest inne på Ylvas rum med henne, Catherine och Erika – det är där festen är. Catherine hade lite schweizisk choklad till mig (Danke schön!!) så vi mumsade lite på den och satt och snackade. Jag och Carro vann nästan i beer-pong också, men motståndarlaget kontrade på sista koppen och vann med en. Typiskt!

Sitter och myser in sängen med Lasse Berghagen i hörlurarna. Jag blir så glad av att höra hans låtar, helt underbart! Tittar ut över vår lilla lägenhet och ser kalendern som räknar ner till på onsdag då vi ska fira jul, och det är bara fyra dagar kvar nu. Det betyder också att jag bara har fyra dagar kvar av pluggande innan allt är slut.

Lämnade in min uppsats om Darfur i International Politics före klockan 12 idag (jag hade hela 15 minuters marginal!!). Väldigt skönt att äntligen ha det avklarat för nu har jag bara två prov och en teateruppvisning att fokusera på. Vi får se hur det går; jag är ganska nöjd men jag har ingen aning om viken standard man måste hålla här eller på vilket sätt läraren vill att vi ska skriva. Borde ha pluggat en massa business när jag var klar med det men istället gick vi och fikade på ett café med två jättetrevliga tjejer som heter Elin och Sofie. Mycket mysigt. Efter det gick vi runt i lite affärer och väntade på en julparad som skulle vandra längs med State Street. Det var fullt med folk ute på trottoarerna, men själva paraden var ganska lam. Det var en massa skolor som gick och visade upp sig och vinkade till publiken. Alla var mer eller mindre utklädda och en del hade vagnar att åka på men de var inte så häftiga. Dessutom var det inget drag för de hade ingen musik. Det var bara några grupper som spelade en massa instrument och som gjorde lite cheerleading som var roliga att se på. Jag och Carro gick därför och shoppade lite saker under tiden och jag köpte bl.a en jättesnygg ”skinn”-jacka.

Klockan 8 skulle Chapala samlas på en restaurang för att äta middag då Fanny fyller 20 år idag – GRATTIS! Jag och Carro delade på en pizza och sedan gick vi hem. Sedan dess har jag pluggat stenhårt i ett par timmar så det börjar kännas lite bättre i alla fall. Nu är det dags att sova om jag ska kunna fortsätta att suga in nya kunskaper imorgon. Puss och kram!

Till Carro:

”Nu ska jag kolla mitt symptom lite…Fast kanske inte på youtube?!”

Om min tofs: ”Hörrudu, vad är det här för nåt?”

”Jag skulle vilja säga att det är rokoko”

” Det behöver inte vara finnar i hårbotten, det kan röra sig om en ovanlig hudsjukdom som kallas folliculitis decalvans och är små varblåsor i hårbotten. Det kan innebära och fläckvis håravfall med ärrbildning där håret inte återkommer”

”Det är nog aids”

”Jag älskar mina röda naglar!”

Idag har jag haft min sista lektion på Santa Barbara City College. Jag har fortfarande finals kvar att göra, men inga riktiga lektionstimmar. Jag har nog inte riktigt förstått att jag åker härifrån så snart än, men idag när jag sa hejdå till mitt volleybollag kände jag att tårarna brände lite bakom ögonlocken, jag har alltid otroligt svårt för att säga hejdå, och nu insåg jag att det här faktiskt kommer att ta slut. Flera av de människorna tycker jag väldigt mycket om, och jag kanske aldrig ens kommer att prata med dem igen. Jag vet inte, det ger mig bara en konstig känsla antar jag. Det positiva är att det verkar som att jag får ett A i klassen i alla fall.

Jag hade min final presentation I Projects in Sustainability idag också. Vår grupp gjorde bra ifrån sig, hade en bra Power Point och ett intressant projekt. Jag stakade mig lite ibland för det är inte alltid det lättaste att hitta rätt ord, men jag var inte värst (kändes det som) och vi är väldigt nöjda, det är huvudsaken. Nu kan vi bara ta det lugnt nästa vecka när alla andra grupper utom vi och en till ska redovisa. Kommer bli såå skönt!

Jag vaknar fortfarande varje natt av att Lisen skriker på mig för att jag snarkar. Carro märker ingenting utan sover som en stock hela nätterna men Lisen vaknar heeela tiden. Jag tycker jättesynd om henne för hon får aldrig sova gott, men eftersom mina halsmandlar är så svullna kan jag inte hjälpa det (vi har kommit på att det är därför jag snarkar). Har ju varit sjuk jättelänge nu, även om jag inte har känt några symptom medan jag har ätit antibiotika. I natt la jag mig i alla fall och spelade spel på mobilen klockan kvart i fem för att hålla mig vaken tills Lisen somnade. Snart måste jag bli frisk alltså…

Det kändes dock bättre i halsen och kroppen när jag vaknade i morse så jag tror jag är på bättringsvägen. Hade en rolig dag i skolan där jag även blev bjuden på lunch av den klubb som vi har startat i hållbar utveckling-klassen. Vi planerade vår final presentation som vi ska hålla imorgon. Har sedan nästan skrivit klart min international politics-uppsats innan vi och Joel gick iväg till det där musikcaféet som vi var på i lördags också. Otroligt mysigt och sofistikerat är det att sitta där och dricka te, äta något gott och bara lyssna på musik. Apropå gårdagens inlägg kan jag ju också säga att en kypare som serverade oss där i lördags hade sagt att han skulle spela idag, och det var därför vi gick dit ikväll. Han gjorde dock inte det, men efter ett tag dök han upp där och satt och pratade med folk och drack lite vin. Precis innan vi skulle gå gick jag förbi honom på väg från toaletten och då sa han hej och välkommen tillbaka. Jag frågade varför han inte spelade och då började han berätta hur han hade fått sitt hjärta krossat i kväll av en tjej som suttit i hans knä hela tiden men nu var hon plötsligt jättesur för att han skulle gå förbi sitt jobb etc, etc. Lättirriterade tjejer alltså… Men hur som helst var det lite kul att han öppnade upp sig sådär. Trevliga människor = :D

Oj, nu höll jag på att glömma att berätta en sak. Idag på teatern så fick vi gå in i grannklassen och lyssna på en skådespelare som var där och pratade. Det var ingen mindre än en man vid namn Peter Scolari som har spelat huvudrollen i TV-serien av ”Älskling jag krympte barnen”, och varit med i ”Polarexpressen” och något avsnitt av ”Sabrina – tonårshäxan”. Lite kändismöte igen alltså, även om jag inte pratade med honom och bara lyssnade i kanske 45 minuter innan jag gick och övade på min final scene. Men hur som helst var det spännande att höra en del tips och idéer som han delade med sig av.

Iakttagelser från Santa Barbara 4; Alla är så sociala, trevliga och öppna, precis som jag vill ha det!

Dags för en ny iaktagelse härifrån. Jag har nämligen inte gjort mycket vettigt idag. Mådde inte så bra så jag har mest tagit det lugnt och pluggat lite. Vi var i och för sig på middag med en tjej som Lisen och Carro skulle ha flyttat ihop med från början, men de tyckte att hon var så jobbig så de hittade mig istället. Det var väl rätt trevligt men de hade rätt i att hon inte var världens härligaste person precis. Och dessutom var jag inte heller speciellt härlig då jag hade lite feber och huvudvärk. Men, men, alltid kul att träffa amerikanare, vilket mitt inlägg nu kommer att handla om.

De flesta vi träffar här är väldigt trevliga. Så fort någon hör att vi pratar svenska på bussen frågar de vart vi kommer ifrån och börjar prata. Redan första dagen var här för evigheter sen (känns det som nu) fick jag hjälp att hitta rätt av en tjej på bussen. En gång när jag, Maria A, Ylva m.fl. skulle till killarna på Wentworth och se på film åkte bussen förbi oss när vi var på väg till hållplatsen. Vi började springa och eftersom det kom massor med bilar kunde bussen inte svänga ut. Vi hann precis fram till framdörren och trodde verkligen att vi skulle bli påsläppta när den kör ut i alla fall. Vi blir såklart upprörda och tycker att det är dålig stil, men då kör en bil upp bredvid oss. Det är två amerikanare i 30-årsåldern som precis har kommit till stan för att hälsa på (de hade bott här tidigare) och de fick dåligt samvete när de skrattade åt att vi inte hann med bussen så de bestämde sig för att hjälpa oss. De hade en jättestor bil (de var ganska stora de med) och tyckte även att det var dumt att bara vara två i den. Vi fyra eller fem fick perfekt plats i bilen. Hade jag varit själv hade jag aldrig hoppat in i bilen men nu var vi ett helt gäng och de var mycket trevliga. De skjutsade oss den sträckan som bussen skulle ha tagit oss och sedan sa vi adjö.

Det är jättemånga gånger som folk har börjat prata med oss, hjälpt oss på olika sätt, bemött oss på trevligt sätt och bara varit allmänt sociala. Eftersom jag umgås mest med svenskar blir jag lika glad varje gång jag får chans att prata med främlingar. Blir i och för sig alltid glad av det men det är extra kul när det är på engelska.

Margo och Lisen


Carro och jag

Nu sitter jag på vår madrass bredvid Carro och äter pepparkakor. Det är den sista dagen innan den sista månaden här börjar. Jag har blivit sjuk igen, vilket inte förvånar mig ett dugg. Jag försökte intala mig själv att jag inte var sjuk längre när jag slutade äta antibiotikan i förrgår, men jag kände nog på mig att halsontet skulle komma tillbaka. Jag gick återigen till doktorn och fick en tid nästan på direkten. Han sa att det förmodligen är ett virus jag har och att det kommer försvinna av sig själv. Han hade tydligen haft liknande problem innan han opererade bort sina halsmandlar. Hus som helst tänkte han ändå skriva ut ett starkare antibiotika åt mig ifall att jag hade fått resistenta bakterier, men då ifrågasatte jag om det verkligen var nödvändigt att äta en omgång till med piller. När jag sa det sa han plötsligt att han inte hade ätit dem om han var jag och att han egentligen inte tyckte att jag borde ta dem. Varför skriver de ut medicin så himla enkelt, det skapar ju en massa problem i längden?! Jaja, vi gjorde i alla fall en odling för att ta reda på vad det är jag har innan jag äter någon mer medicin och svar väntas om några dagar. Jag känner mig krasslig, men inte så att jag inte kan leva med det och därför tänker jag inte haka upp mig vid att jag är sjuk igen.

Jag hade min sista businessklass idag och för en gångs skull var det riktigt roligt och intressant. Läraren var så bra som jag trodde att han kunde vara, och inte alls lika negativ som han annars. Synd att det skulle dröja till sista lektionen innan han visade det, men bättre sent än aldrig. Han kanske fick ny energi av Thanksgiving-ledigheten. Min politikklass var också intressant som vanligt, och teatern är bara för kul! Jag var lite hängig när jag kom hem från skolan men har såhär på kvällskvisten fått riktigt mycket gjort på min uppsats om internationell politik och olika teorier. Jag = nöjd. Imorgon ska jag försöka skriva klart den. Jag kom nämligen av mig när Lisen började dansa runt i rummet lyssnandes på sin nya i-pod, iklädd trosor, skjorta, mexico-hatt, solbrillor och med en skurmopp i handen. En aaaaaning distraherande. Nu är det dags för mig att gå och gurgla lite saltvatten (ska tydligen hjälpa mot mina symptom) och sedan krypa till kojs. Ha en fantastisk dag, och låt er INTE stoppas av lite halsont och feber!

Lisen shakar loss!


Måste bara lägga upp denna bild på mig och Lisen från musikcaféet vi var på i lördags för jag tycker den var så fin=)


Tack och hej, leverpastej!

Eftersom jag har blivit noggrant ordinerad att gå på en NHL-match här innan jag åker hem, av min kära morbror, bokade vi tidigare i veckan åtta biljetter till Anaheim Ducks vs. Phoenix Coyotes i Anaheim klockan 5 idag. Jag, Lisen, Carro, fyra av tjejerna från Elise House och Joel följde med och vi begav oss iväg vid elvatiden i morse för att hinna göra ett snabbt stopp i köpcentret i Camarillo då Carro snabbt skulle handla lite julklappar. När vi kommer fram till arenan; Honda Center, går vi först runt utanför ett tag och spelar lite hockeyspel som stod framme. Sverige var ett av lagen på nästan alla hockeybord, men jag besegrade dem (och Carro som styrde dem). Jag snurrade på ett hjul och vann en Anaheim-läppsyl (alla vann småsaker). Sedan gick vi in och tittade lite i en souveniraffär, köpte en ”hejjarhand”, och gick och satte oss på våra platser. Det var en mäktig arena minsann. Vet inte om jag nödvändigtvis tycker att den var snyggare än mitt kära MoDos hemma-arena Swedbank Arena, men den var definitivt större. Vi satt jättehögt upp så i början fick vi nästan lite svindel. Men, men, vi hade bra överblick och såg allt som hände. Dock tycker jag att det var väldigt lite folk, det blev liksom aldrig något riktigt tryck. Ljud- och ljusshowerna var häftiga men det hade nog varit roligare att gå på en slutspelsmatch. Dessutom åkte det in lättklädda tjejer tre gånger per period typ och skulle skrapa isen, vilken irriterade oss. Spelet var ganska mediokert, men det tände till lite de sista minuterna i varje period. Ducks gjorde 1-0 i andra perioden, Coyotes tog ledningen med 2-1 i tredje, men med bara fyra minuter kvar kvitterade Ducks. Det blev sudden death, men den tog slut efter tre minuter med att Coyotes avgjorde. Sammanfattningsvis var det en rolig grej, vi hade det trevligt och det var kul att se, men spelet och publiken höll inte riktigt upp till förväntningarna.

Hela gänget minus Joel och Maria A=)


Jag och Carro. Vi satt nästan ända längst upp.


Det flög omkring ett får i pauserna med och släppte ner rabattkuponger på möbler. Vi vill att det skulle flyga till oss men det höll sig på lite avstånd. Vi ville också bli filmade på jumbotronen men inte heller den önskan gick i uppfyllelse:P

 
Arenan precis innan matchen börjar.


Spelarna kommer in på isen. Hemmalaget förlorade tyvärr, och Catherine sa att det var mitt fel för att jag plötsligt bytte lag att heja på när Pheonix gick upp i ledning. Men jag bytte faktiskt tillbaka sen när "Ankorna" kvittarade, så det kan ju inte vara p.g.a. mig;)

Idag har vi äntligen provat på det som vi så länge tänkt att vi ska göra – nämligen att surfa. Det är ju ett måste om man är i Kalifornien och vi började bli oroliga att det inte skulle bli av, men handlingskraftiga som vi är tog vi tag i det och begav oss ut tills IV och en stor strand i eftermiddags. Vi har hyrt en bil eftersom vi ska ut på äventyr imorgon också och jag, Joel, Carro och Maria skaffade varsin surfbräda och våtdräkt medan Lisen som har knäproblem fick vara åskådare. Efter att ha studerat surfarna i Blue Water High och Rocket Power noggrant kunde man ju tycka att jag borde veta hur det ska gå till, men kära hjärtanes vad svårt det var att komma upp på brädan. Dock var det hur kul som helst. När man väl blev tagen av en våg som förde en nästan ända på land var det en sådan häftig känsla i magen. Jag lyckades stå på knä flera gånger och lite halvt på åtminstone en av fötterna sista åket. Jag tror att det kan vara en otrolig frihetskänsla att surfa när man väl lär sig att behärska vågorna, men just nu var det samtidigt ganska läskigt för vågorna var så stora och man är så maktlös mot deras kraft. En gång fick jag brädan i huvudet och en gång kom hela Carro över mig och fenorna på hennes bräda skar över min arm så jag har ett stort blåmärke där nu. Men det gör ingenting för vi hade fantastiskt roligt och kan i alla fall säga att vi har provat på att surfa. När solen började gå ner tyckte vi att vi var tillräckligt nerkylda och begav oss hem igen.

Efter att ha lagat/ätit middag och tagit det lite lugnt gjorde vi oss supersnygga och gick till ett jättemysigt musikcafé. En kille satt och sjöng och spelade gitarr, kyparna var väldigt trevliga och serviceinriktade och vi satt och drack te/chai-latte och hade det trevligt. Försökte komma på en affärsidé för ett eget företag men det gick inte så bra. När musiken tystnade och de började stänga gick jag på en födelsedagsfest för en svensk kille där det var massor med personer som jag kände, även om det inte var så många där. Jättekul, för jag hade verkligen tid att prata med folk som jag har saknat lite på sistone, innan jag åker hem. Efter ett tag kom Carro och Joel också dit i bilen vilket var väldigt tur eftersom mina fötter inte såg fram emot att gå hem i högklackat.

Dagen efter Thanksgiving kallas Black Friday här och innebär att alla affärer ska ha en massa rea, ungefär som mellandagsrean hemma. Där för ställde vi uret på nio och gjorde oss i ordning för att stoooorshoppa. När vi kommer ut i affärerna upptäcker vi dock att det inte alls är så mycket rea som vi hade hoppats, men det stoppar inte oss. Vi (ra)spårar alla tre, och köper en massa snygga saker. Jag köper bl.a en nyårsklänning och två tröjor, men de verkliga spårarna är Lisen och Carro som impulsköper varsin i-pod. I apple-affären hade de som tur var rea så de gjorde trots allt ett riktigt fynd, men det sved i våra plånböcker kan man ju säga.

Kvällen spenderades först på en taco-restaurang med fyra av flickorna i Elise House. De hade happy hour där och vi fick själva tacosen för 20 kronor typ. Den var inte den godaste jag har smakat, men guacamolen var gudomlig. Efter middagen gick vi hem till en av Marias kompisar som heter Chris. Han skulle lära oss att spela amerikanska ölspel (jag drack inte en droppe, blääää för öl) men det var roligt och det visade sig att en kille från mitt volleybollag var där. Han var jätterolig; synd bara att jag blir kompis med alla i mitt volleybollag när det knappt är någon tid kvar här.

Carro provar huvudbonader:P

På middag:)

Gaah, vad mätt jag är. Min mage är lika stoppad som kalkonerna här är just nu, men vilken kväll det har varit.

Eftersom att det är Thanksgiving idag har vi varit lediga från skolan. Vi planerade att gå upp hyfsat tidigt i morse men eftersom Carro olyckligtvis råkade ställa alarmet på 01.10 istället för 10.00 hamnade vi några minuter efter i planeringen. Men, vi spillde inga tårar över det. När vi var klara gick vi och la oss i en mysig park och solade i ett par timmar och jag pluggade lite. På vägen hem tog jag och Carro en liten åktur i en karusell också, och hej vad det gick undan. Det var vilda hästar vi red på måste jag säga. Därefter gick vi alla tre en sväng på stan, men allt var stängt och öde pga av högtidligheterna så vi gjorde en dinner-reservation och gick hem och piffade till oss lite.

Vi beger oss iväg till restaurangen som är mycket fin, och blir visade till ett litet bord. En av kyparna kommer ihåg mitt namn eftersom att jag sa det när vi bokade bordet, och redan där var vi deras favoritgäster. Det enda som serverades var en mycket dyr trerätters thanksgivingmiddag, men vi tyckte att vi fick lyxa till det lite en dag som denna. Och vad roligt vi hade det. Vi satt där i två och en halv timme, och kyparna kom och frågade hur vi hade det fleera gånger. Plötsligt bestämde sig Lisen och Carro för att gå på toa, leaving me all alone vid bordet. Vi hade redan klagat för kyparen över att vi var ensamma på thanksgiving utan vänner när vi bokade ett bord för bara tre – men NU?! Jag var den enda som inte hade ätit klart och de andras tallrikar var bortdukade så jag satt där helt själv med min halvfulla tallrik och åt. Dessutom skrattade jag så att jag blev alldeles röd för att Carro och Lisen stod utanför toaletten och hånade mig. Då kom kyparen och satte sig med mig för att jag skulle slippa se ensam ut. Det kallar jag service:P När huvudrätten var uppäten var jag proppmätt men då var det dags för paj. En av kyparna gav oss en skål med en kula av deras hemmagjorda glass att dela på också, bara för at vi var deras snyggaste bord för dagen. Vi klagade inte. När vi skulle betala hade de en liten utvärderingslapp som man skulle fylla i. Vi satte högsta poäng på deras service, skrev en liten hälsning och jag ställde en ”lilja” (en sån där servett-vikning som jag brukar göra) ovanpå foldern som vi lagt pengarna och utvärderingarna i. Då vi går ut därifrån vill vi ju såklart se hur de reagerar när de ser det, så vi ställer oss bakom några skyltar och spionerar in genom glasväggarna till restaurangen. Kyparen som bjöd oss på glass verkade bli mycket glad över min lilja, och när de kollade utvärderingarna sa den gamle kyparen som gjort mig sällskap något till den jag nämnde nyss, och han skrattade. Sedan tittade han ut genom fönstret och RAKT PÅ OSS!! Vi blir så förskräckta att vi skrek högt och sprang därifrån, istället för att bara spela lite coola och låtsats läsa på skylten. Han såg också alldeles förvånad ut bör tilläggas, och vi skrattade så vi höll på att spy eftersom vi var så välfyllda.

Karusellåkande=)


Jag och Lisen redo för middag!


<3


Menyn:P


Jag viker en lilja:D


Jag sitter själv och äter Thanksgivingmiddag:P


Mycket fin restaurang och den äldste kyparen som visste mitt namn och gjorde mig sällskap:D


Sen spionerade vi...


Och det slutade såhär:D

Idag när jag, Lisen och Carro sitter i sängen och pluggar och tar det lugnt tittar en av våra grannar in och frågar glatt ifall vi vill köpa lite hasch/marijuana (eller något liknande, vi hörde inte exakt).

Jag *avvisande*: Nej!

Lisen *ganska trevligt*: No thanks, we’re fine. We don’t smoke.

Han *lika lugn och glad*: Okay, cool.

Och sedan går han iväg. USA alltså…

Idag fick vi tillbaka vår businessplan och min grupp fick ett svagt B; 81%, på den. Vi var ganska glada eftersom att det alltid låter som att han är så besviken på alla och sätter dåliga betyg. Efter lektionen gick jag till hans kontor för att lägga på mina extra credit-poäng som jag har fått för att höja betyget lite. När jag kommer in frågar han vad som hände med min grupp. Va?! Ja, om det var någon grupp i vår klass han hade trott skulle få ett A var det vår grupp och nu hade vi bara näst bäst betyg. Jag svarade att jag inte visste, att jag tycker att vi hade gjort vårt bästa. Han sa att det i och för sig inte var dåligt men han hade förväntat sig högre. När jag hade lagt på mina extrapoäng hamnade jag typ 2% ifrån ett A. det betyder att jag max får ha nio fel på min final. Då sa han att jag var hans hopp för att ge ut ett A i den här klassen. Så nu gäller det att plugga!

Efter skolan tog jag och Lisen en powerwalk, jag pluggade lite, vi lyssnade på julmusik och sen när de var i skolan lagade jag en pikant kyckling- och bacongryta. Lisen och Carro skrapade t.o.m grytan efteråt:D Jag har insett att det kanske kan bli en god husmor av mig trots allt. Såå kul att experimentera i köket.

Efter middagen gick vi till Starrebarre (Starbucks), tog en kaffe och fnittrade så att det lät över hela stället. Lite yogurtglass fick blie efterrätt och innan vi gick och la oss såg vi på Slumdog Millionaire. Vi köpte den filmen för säkert två månader sen och har sagt varje vecka att vi ska se den men det har inte blivit av förrän nu. Jättebra film tycker jag. Och en jättebra kväll; vi har det verkligen toppen här.

Iakttagelser från Santa Barbara 4; Alla är jättehurtiga och smala.

När man tänker på USA är det nog många som får en bild av snabbmat, fetma och stillasittande. Kanhända stämmer det på andra platser i landet, men här i Santa Barbara är det inte sant. Alla är så hurtiga att jag känner mig slapp trots att jag i alla fall har träning två gånger i veckan och går till skolan och affären och på powerwalks etc. Jag tror att det har att göra med att det är varmt och soligt här och med att folk är rika. De vill se snygga och vältränade ut på stranden och på alla fester, tänk er OC typ; där är det viktigt med utseendet. Att vädret är skönt gör ju dessutom att det är roligt att vara ute och träna. Varje gång jag går hem från min volleybollträning ser jag en massa kvinnor med barnvagnar vara ute och springa trots att det börjar närma sig mitt på dagen och är jättevarmt. Det är alltid människor vid stadion som springer upp och ner för trapporna och promenerar runt på löpvarvet och både gamla och unga är jämt ute och promenerar längs med stranden. En man står och dansar på sina rullskridskor varje eftermiddag på strandpromenaden alldeles bredvid där vi bor, och han tränar så att han blir alldeles svettig. Det kan enkelt gå en eller två dagar utan att man ser en enda person som är riktigt stor. Fetma verkar alltså inte vara ett problem här. Det är en kultur av att vara hurtig och träna, och folk verkar vilja äta nyttigt också. Inget typiskt USA-ställe det här alltså. Det som däremot känns som typiskt USA är att alla åker skateboard överallt. Ibland kommer det män i kostym susande nerför gatan på en rullbräda, och till skolan åker väldigt många skateboard. Flera av våra svenska kompisar har också skaffat bräda nu och börjat lära sig, men det är nog ingenting för mig - jag kan knappt stå på den och åka långsamt framåt på plant underlag.

En vanlig syn. Folk som är ute och går och springer runt med barnvagnar, även om denna kvinna bara promenerar idag.

 
Strandpromenaden är full med människor som går, cyklar och åker rollerblades och skateboard=)

shit vilka fjädriga gäss (höll på o skriva gåsar) men ska dom verkligen se ut sådär?

Svar: Haha näe, det ska de faktiskt inte. De här var gäss som var uppfödda för att ge dun till kuddar och dunjackor och sånt! Du har minsann koll på dina fåglar du;) Uppmärksamt!

Idag har jag inte gjort så mycket vettigt egentligen. Jag har:

• Nästan sovit på businessen och läraren var inte så glad över det. Men han berättar dock ändå bara hur besviken han är på oss och hur förslappade ungdomarna är…
• Satt upp informationslappar på ”Skräpvågen” så att den är helt klar
• Lagat en krämig laxpasta till mina kära rumskompisar
• Hjälp Lisen med engelskauppsats
• Tvättat och växlat pengar och fixat ett element så att vi slipper frysa ihjäl hela tiden
• Ritat en adventskalender
• Tittat på One Tree Hill

Lite hemmafru har jag allstå varit idag, och fixat och donat!

Min nedräkning! Vi ska fira vår jul den 9e. december här för att hinna med innan vi åker och då ska vi byta lite julklappar.

 
Och dessa vackra flickor uppskattade min matlagning mycket:D

För första gången på väldigt länge är vi nu helt ensamma på Chapala 8 och ska vara det dessa sista tre veckorna vi är kvar här. Dagen inleddes med en promenad bort till stranden nedanför skolan där vi mötte tjejerna från Elise House över en brunch på en servering. Gårdagskvällen diskuterades flitigt och amerikanska blåbärspannkakor med frukt och sirap förtärdes. Därefter bar det av hemåt igen där en stoooorstädning väntade. Vi dammsög och skurade och torkade och sorterade och möblerade tills det nu äntligen är fräscht och som vi vill ha det igen. Jag och Lisen tog en powerwalk i solnedgången – fantastiskt vackert när man ser alla palmer som siluetter mot en rödgul himmel – och gick sedan och storhandlade. På vägen till Ralphs gick vi in i en annan affär, en world market, där vi köpte svenska pepparkakor och en julkalender. Eftersom vi hade vårt Thanksgivingfirandeigår tänkte vi att det är lika bra att börja förbereda inför jul redan nu. Lagade tacos och satt och lyssnade på jullåtar och jag blir så glad av att höra dem. Lyssnade på ”Det är nååågon, i Brunnsparken som gråter” Katarina, och sjöng ”Vår julskinka har rymt” Cissi. Dagen avslutades med att vi gick och såg den nya Twilight-filmen i en jättemycig biograf där det är stjärnhimmel och husfasader inomhus så man tror att man är ute. Filmen var bra tycker jag, men det blir lite överdrivet när allt ska vara så romantiskt och plågat hela tiden. Måste alla hon gillar säga att de inte kan vara med henne för att de kommer skada henne? Och kan hon aldrig vara glad? Jaja, den var bra, vill bara få det ur mig. Kom hem framåt klockan ett och då var hela Chapala strömlöst och utan internet. Fick tända ljus och använda mobilerna när vi gjorde oss i ordning men det var mysigt. Bara inte maten i kyl och frys blir förstört tills imorgon. Tack för idag tjejer, det var en riktigt mysig dag!

Frukost/Brunch:)


Söndagstacosen är tillbaka!!


Myyyys=D

Så har vi då ätit vår första kalkon a la amerikansk thanksgiving under en fullspäckad dag. Min friendship partner Kristin hade bjudit med mig på en Thanksgiving-middag hos en kompis till henne som är kock och Lisen och Carro fick också följa med. Kristin hämtade upp oss vid halv två-tiden och körde oss upp i bergen till vindistriktet Santa Ynez. Vi skulle vara på en ranch där de hade både häst, getter och gäss och mellan 50 och 100 gäster. Det var alltså inget litet kalas utan det var långbord uppdukade i två stora rum och ute på en altan. Först kastade vi lite ärtpåsar (det var någon lek där man skulle träffa ett hål i en trälåda), gick runt och minglade lite och åt apetizers och chips med dipp. Det tog ett bra tag innan maten var färdig att serveras men gott var det. Eftersom att jag alltid är tvungen att prova allt blev det en ganska stor portion. Lisen och Carro kom mycket bra överens med Kristin och vi hade väldigt kul ihop, mest för att hon skrattar så himla roligt; först ett högt och gällt skrik ”Aaaaaaaaaaaaa” följt av ett ”ha-ha-ha”-skratt. Vi har börjat skratta så vi med nu. Måste vara väldigt kul att se henne i en biosalong när hon ser något roligt, eller på en lugn restaurang.

Man blir tydligen trött av att äta kalkon för det innehåller något konstigt ämne och det kände vi minsann av. Dock hade vi inte tid att vila för vi skulle alla fyra vidare till en till Thanksgiving-bjudning. Egentligen är det ju inte Thanksgiving förrän på torsdag men då är alla och firar med sina familjer och därför har det varit en massa tidiga bjudningar i helgen. Den här tillställningen var anordnad av de som håller i friendship partner-programmet och därför var det en massa andra precis som vi där. Eftersom att det var så trevligt på förra stället blev vi sena till nästa grej men kom alldeles lagom i tid till efterrätten. Fick pumpapaj och äppelpaj och fick dessutom se ett litet skådespeleri om varför man firar Thanksgiving. Oj vad mätta vi var efter denna andra middag. Kristin skjutsade hem oss och vi bestämde att vi alla ska ha en julkväll innan vi på Chapala 8 åker hem til Sverige igen.

Efter ett snabbt klädbyte gav vi oss återigen iväg på en ny tillställning, den här gången hos Maria, Ylva och company i Elise house. De hade en liten fest där med mycket amerikaner och inte så många svenskar vilket var roligt for a change. Var lite långtråkigt ett tag till Ylva räddade kvällen genom att tro att hennes pass hade försvunnit, och sedan kreditkortet, och sedan ID-kortet och sedan i-phonen även fast jag, Erika och Catherine hittade det hon letade efter på direkten. En aaaning paranoid var hon, även om Catherine inte var mycket bättre som trodde att polisen skulle komma hela tiden. Jag berättade situationen för Carro och Ylva hörde på: Yes, I don’t know if it was the ghosts or the police (?!) that took my passport but I’m sure I put it under my bed and then it was on the shelf.

Hela gänget! (Kristin, en spanjor som hon känner, och vi tjejer)

Vi kastade ärtpåsar:P

Långbord var uppdukade. I bakgrunden kan man se den snygga "bartendern" som är skådespelare och har varit med i ett avsnitt av Hannah Montana:D

De hade en del djur på gården och oj vad dessa gäss skrek!

Sedan åkte vi på nästa grej där de hade ett litet skådespel:)

Och slutligen blev det paaarty:D