johanna in california!

Idag har vi äntligen provat på det som vi så länge tänkt att vi ska göra – nämligen att surfa. Det är ju ett måste om man är i Kalifornien och vi började bli oroliga att det inte skulle bli av, men handlingskraftiga som vi är tog vi tag i det och begav oss ut tills IV och en stor strand i eftermiddags. Vi har hyrt en bil eftersom vi ska ut på äventyr imorgon också och jag, Joel, Carro och Maria skaffade varsin surfbräda och våtdräkt medan Lisen som har knäproblem fick vara åskådare. Efter att ha studerat surfarna i Blue Water High och Rocket Power noggrant kunde man ju tycka att jag borde veta hur det ska gå till, men kära hjärtanes vad svårt det var att komma upp på brädan. Dock var det hur kul som helst. När man väl blev tagen av en våg som förde en nästan ända på land var det en sådan häftig känsla i magen. Jag lyckades stå på knä flera gånger och lite halvt på åtminstone en av fötterna sista åket. Jag tror att det kan vara en otrolig frihetskänsla att surfa när man väl lär sig att behärska vågorna, men just nu var det samtidigt ganska läskigt för vågorna var så stora och man är så maktlös mot deras kraft. En gång fick jag brädan i huvudet och en gång kom hela Carro över mig och fenorna på hennes bräda skar över min arm så jag har ett stort blåmärke där nu. Men det gör ingenting för vi hade fantastiskt roligt och kan i alla fall säga att vi har provat på att surfa. När solen började gå ner tyckte vi att vi var tillräckligt nerkylda och begav oss hem igen.

Efter att ha lagat/ätit middag och tagit det lite lugnt gjorde vi oss supersnygga och gick till ett jättemysigt musikcafé. En kille satt och sjöng och spelade gitarr, kyparna var väldigt trevliga och serviceinriktade och vi satt och drack te/chai-latte och hade det trevligt. Försökte komma på en affärsidé för ett eget företag men det gick inte så bra. När musiken tystnade och de började stänga gick jag på en födelsedagsfest för en svensk kille där det var massor med personer som jag kände, även om det inte var så många där. Jättekul, för jag hade verkligen tid att prata med folk som jag har saknat lite på sistone, innan jag åker hem. Efter ett tag kom Carro och Joel också dit i bilen vilket var väldigt tur eftersom mina fötter inte såg fram emot att gå hem i högklackat.