About people, 2009-12-01

Iakttagelser från Santa Barbara 4; Alla är så sociala, trevliga och öppna, precis som jag vill ha det!

 

Dags för en ny iaktagelse härifrån. Jag har nämligen inte gjort mycket vettigt idag. Mådde inte så bra så jag har mest tagit det lugnt och pluggat lite. Vi var i och för sig på middag med en tjej som Lisen och Carro skulle ha flyttat ihop med från början, men de tyckte att hon var så jobbig så de hittade mig istället. Det var väl rätt trevligt men de hade rätt i att hon inte var världens härligaste person precis. Och dessutom var jag inte heller speciellt härlig då jag hade lite feber och huvudvärk. Men, men, alltid kul att träffa amerikanare, vilket mitt inlägg nu kommer att handla om.

 

De flesta vi träffar här är väldigt trevliga. Så fort någon hör att vi pratar svenska på bussen frågar de vart vi kommer ifrån och börjar prata. Redan första dagen var här för evigheter sen (känns det som nu) fick jag hjälp att hitta rätt av en tjej på bussen. En gång när jag, Maria A, Ylva m.fl. skulle till killarna på Wentworth och se på film åkte bussen förbi oss när vi var på väg till hållplatsen. Vi började springa och eftersom det kom massor med bilar kunde bussen inte svänga ut. Vi hann precis fram till framdörren och trodde verkligen att vi skulle bli påsläppta när den kör ut i alla fall. Vi blir såklart upprörda och tycker att det är dålig stil, men då kör en bil upp bredvid oss. Det är två amerikanare i 30-årsåldern som precis har kommit till stan för att hälsa på (de hade bott här tidigare) och de fick dåligt samvete när de skrattade åt att vi inte hann med bussen så de bestämde sig för att hjälpa oss. De hade en jättestor bil (de var ganska stora de med) och tyckte även att det var dumt att bara vara två i den. Vi fyra eller fem fick perfekt plats i bilen. Hade jag varit själv hade jag aldrig hoppat in i bilen men nu var vi ett helt gäng och de var mycket trevliga. De skjutsade oss den sträckan som bussen skulle ha tagit oss och sedan sa vi adjö.

 

Det är jättemånga gånger som folk har börjat prata med oss, hjälpt oss på olika sätt, bemött oss på trevligt sätt och bara varit allmänt sociala. Eftersom jag umgås mest med svenskar blir jag lika glad varje gång jag får chans att prata med främlingar. Blir i och för sig alltid glad av det men det är extra kul när det är på engelska.




Margo och Lisen


Carro och jag


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0