Musikcafé, 2009-12-02
Jag vaknar fortfarande varje natt av att Lisen skriker på mig för att jag snarkar. Carro märker ingenting utan sover som en stock hela nätterna men Lisen vaknar heeela tiden. Jag tycker jättesynd om henne för hon får aldrig sova gott, men eftersom mina halsmandlar är så svullna kan jag inte hjälpa det (vi har kommit på att det är därför jag snarkar). Har ju varit sjuk jättelänge nu, även om jag inte har känt några symptom medan jag har ätit antibiotika. I natt la jag mig i alla fall och spelade spel på mobilen klockan kvart i fem för att hålla mig vaken tills Lisen somnade. Snart måste jag bli frisk alltså…
Det kändes dock bättre i halsen och kroppen när jag vaknade i morse så jag tror jag är på bättringsvägen. Hade en rolig dag i skolan där jag även blev bjuden på lunch av den klubb som vi har startat i hållbar utveckling-klassen. Vi planerade vår final presentation som vi ska hålla imorgon. Har sedan nästan skrivit klart min international politics-uppsats innan vi och Joel gick iväg till det där musikcaféet som vi var på i lördags också. Otroligt mysigt och sofistikerat är det att sitta där och dricka te, äta något gott och bara lyssna på musik. Apropå gårdagens inlägg kan jag ju också säga att en kypare som serverade oss där i lördags hade sagt att han skulle spela idag, och det var därför vi gick dit ikväll. Han gjorde dock inte det, men efter ett tag dök han upp där och satt och pratade med folk och drack lite vin. Precis innan vi skulle gå gick jag förbi honom på väg från toaletten och då sa han hej och välkommen tillbaka. Jag frågade varför han inte spelade och då började han berätta hur han hade fått sitt hjärta krossat i kväll av en tjej som suttit i hans knä hela tiden men nu var hon plötsligt jättesur för att han skulle gå förbi sitt jobb etc, etc. Lättirriterade tjejer alltså… Men hur som helst var det lite kul att han öppnade upp sig sådär. Trevliga människor = :D
Oj, nu höll jag på att glömma att berätta en sak. Idag på teatern så fick vi gå in i grannklassen och lyssna på en skådespelare som var där och pratade. Det var ingen mindre än en man vid namn Peter Scolari som har spelat huvudrollen i TV-serien av ”Älskling jag krympte barnen”, och varit med i ”Polarexpressen” och något avsnitt av ”Sabrina – tonårshäxan”. Lite kändismöte igen alltså, även om jag inte pratade med honom och bara lyssnade i kanske 45 minuter innan jag gick och övade på min final scene. Men hur som helst var det spännande att höra en del tips och idéer som han delade med sig av.
