johanna in california!

Ja, det är ju frågan, inte sant?! Idag har jag varit Shakespeare himself när vi skulle läsa upp en monolog av honom på vår dramalektion. Speak the speech, I pray you, as I pronounced it to you, trippingly on the tongue… Vi hade fått en vecka på oss att memorera hela stycket och det förvånansvärda men ändock roliga var att jag och Caroline var bland de bästa, trots att det inte var på vårt modersmål utan på gammaldags engelska. Man kan ju undra lite vad de andra har gjort den senaste veckan, men inte kan de ha lekt Shakespeare i alla fall.

Jag trodde faktiskt att skolan skulle vara mycket hårdare här än vad den är. I och för sig är det ju lång tid kvar så jag ska inte säga för mycket, men hittills har det varit lättare än vad jag trodde. De hotade ju med att man blir droppad från klasserna om man har mer än tre lektioners frånvaro osv och då blev vi svenskar lite skrämda och trodde att det skulle vara jättetufft, men många elever är väldigt slappa. Det fanns såklart en del som var jätteduktiga på att läsa upp monologen, men ändå. Likadant i international politics. Vi måste läsa kapitlen innan lektionerna, annars kommer läraren att ge oförberedda prov, men jag får känslan av att det är jättemånga som sitter utan att ha läst en enda sida. Fast vad vet jag…

Hur som helst, eftersom jag hade memorerat stycket fick jag och ett helt gäng andra gå upp och läsa det igen, men den andra gången skulle vi låtsas att vi pratade inför en annan typ av publik. Jag fick uppgiften att prata inför ett helt rum fyllt av hundar. ”Hjälp!” tänkte jag först men det visade sig vara riktigt, riktigt roligt. Jag sprang runt som en galning i rummet och läste Shakespeare för låtsashundar och det var en av de skojigaste lektionerna so far. Mer Shakespeare åt världen!

Gårdagskvällens skönaste:

”Precis när vi sitter och pratar om McDonalds kommer en varm Big Mac in genom dörren! Kan man ha mer tur?”

När vi kommit hem igår kväll satt Carro, Lisen, Kjell, Elle och jag och pratade lite. Klockan var säkert minst två, och de börjar prata om hur gott det skulle vara med lite McDonaldsmat. Just då knackar det på dörren och vår granne står utanför med en varm Big Mac i handen. Den skulle tydligen vara till någon annan men hon ville inte ha den så vi fick dela på den. Vad är oddsen?!

Nu sitter jag själv i lägenheten och har tittat lite på nyheter. Det gäller att hålla sig uppdaterad. De andra är och spelar Twister hos grannarna. Vi körde lite Monopol tidigare också, och jag och Carro var helt klart bäst! Det var allt jag hade att säga om idag.

Puss och kram, ses på stan=)

 Idag var det Partydagen med stort P i Santa Barbara. Lisen har precis fyllt år och Destiny ska fylla år på onsdag och därför ordnade de en gemensam födelsedagsfest. Destiny är amerikan men bor bara med svenskar och hon har lärt sig ganska många svenska ord och uttryck nu. Ett av dem är ”Pappa betalar” och därför skulle det vara temat för festen. Det började med förfest i hennes lägenhet här nere klockan ett och klockan tre skulle vi sedan vara i hamnen där en båt för femtio personer var hyrd. Partybåten åkte runt utanför Santa Barbaras kust i två timmar och det dansades och pratades en massa innan hälften av alla hoppade i vattnet och simmade i land precis när vi kommit tillbaka mot stranden. Jag höll mig dock torr. (Torr är min grej som ni vet, alla Ragnhildare;) )

Därefter gick vi hem och sov och åt lite innan det var dags för mellanfest. En massa hemligheter avslöjades inne i vår lägenhet där det kördes ”Jag har aldrig” och frågespel med våra nya grannar. Tog en taxi till IV och var där i någon timme innan vi kände oss för trötta och åkte hem. IV-festen var dock riktigt rolig för det var mycket folk man kände, bra drag och väldigt socialt. Carro ställde sig och lagade lite spagetti och vi låg och pratade ganska länge innan vi äntligen fick sova.

Födelsedagsbarnen



Jag och Carro


På båten

Ikväll har vi på Chapala 8 och en annan tjej varit på en mycket trevlig middag med Ylva, Maria, Erika, Linnea och Chaterine hemma i deras hus. Det bjöds på mycket god tacos, ännu godare efterrätt (ugnsgratinerade jordgubbar, kiwi och banan med vit choklad över och glass) samt på många goda skratt. Det var jättekul verkligen, även om vi nästan fick rulla hem därifrån. Lisens mest använda kommentar den här veckan har varit ”Döööda mig vad mätt jag är!” och det säger lite om nivån här. Idag fick vi dessutom mycket trevliga brev hemifrån. Jag drömde inatt att jag fick fyra Marabou chokladkakor och i brevet idag kom det i alla fall en chokladkaka och dessutom annat godis och kaviar som jag ska äta till äggen! Carro fick även hon leverans hemifrån, men hennes var fylld med lösgodis. Plötsligt blir vår lägenhet mycket mer välbesökt än innan;) hur som helst, tack så hemskt mycket!

Idag har jag även fått se Lisen och Carro springa runt i lägenheter i bara trosor resp. trosor och BH och jaga varandra, vi har dansat och sjungit och spelat in film, de har rökt och bankat ut getingar från utsidan av vår vägg och analyserat kill- och tjejbeteende med våra nya grannar. Här händer det grejor vill jag lova.

"Carro, hon är liksom en stark tjej - på ett positivt sätt"
-Kjelle om hur Carros personlighet är


Vårt kylskåp idag:D


Vi är så kära i varandra!


På middag


Tjohoo!

Ikväll har vi varit på fina grejjer! Det ska nämligen snart vara världspremiär för en ny opera här i Santa Barbara, Séance on a wet afternoon. Den är skriven av en mycket känd kompositör, Stephen Schwartz, som bl.a har skrivit musikalen Wicked och sångtexter till Disneys Pocahontas och Förhäxad. Idag var det den sista generalrepetitionen (vet inte om man kan ha många eller om genrepet alltid är det sista, men i alla fall ) och de behövde publik så en massa City College-studenter fick komma. Det var dress-code och vi var tvungna att klä upp oss och bara det gjorde att jag ville gå! Vi fick dessutom gå gratis och se en känd persons första opera, kan ju inte bli mycket bättre:)

Själva operan var väl sådär. Bra men lite dyster; jag tycker bättre om musikaler, som är energigivande och uppåt. Det var dock kul att få ta del av stadens kulturliv och att se mitt livs andra opera. Det är ju väldigt annorlunda och jag tror inte att operetter är riktigt min grej men jag är ändå väldigt glad att jag gick dit.

Efteråt gick jag på fest här i närheten och var där i kanske en timme innan polisen kom och skrek att alla som inte bor där måste ut, att man inte ska köra bil om man har druckit och att vi inte får dricka om vi är under tjugoett. De hade stora ficklampor som de gick och lyste med och de var verkligen jättesura. Det var ju ett lite snopet avslut men jag var ändå inte på partyhumör så det var rätt skönt att gå hem tidigt.

Tjejtrion inne på operan


Jag och Lisen



Lisen och Carro på väg in:)

Blir man korkad av att vara i Staterna? Efter i natt är det en befogad fråga, för nu har jag tagit hem priset i konstiga saker som gjorts här hittills. Jag har i och för sig varit på väg att göra samma sak ett antal gånger förut, men alltid kommit på mig själv. Inatt däremot, löpte jag linan ut… (!)

Har ni varit med om att vakna och tro att det är morgon bara för att titta på klockan och inse att den bara är ett på natten och du får sova i fleeera timmar till. Jag älskar det, för det är som att få snooza hur länge som helst. Hur som helst så vaknade jag på det sättet inatt och när jag hade upptäckt vad klockan var försjönk jag återigen i skön sömn. Nästa gång jag vaknade fick jag däremot tvinga mig upp ur sängen. Jag lagade gröt, åt min frukost, borstade tänderna och gick på toa, sminkade mig lite, satte på mig träningskläder och hade precis plockat fram knäskydden för att bege mig till morgonens träning när jag tittade på mobilen. Tror ni då inte att klockan självklart bara är KVART ÖVER TVÅ på natten!!

Jag förstår inte hur jag tänkte när jag gick upp för jag stängde av alarmen på båda mina mobiler och tänkte att klockan var tjugo i sju när den i själva verket var tjugo i två. Men jag borde väl ha insett att då skulle alarmen ha ringt tre gånger redan eftersom de var ställda på tjugo över sex? Dessutom var det ju mörkt hela tiden och jag satt och tänkte att det var lite konstigt men tittade ändå inte på klockan. Tänkte till och med googla om de hade sommar- och vintertid här eftersom det tydligen hade blivit mörkt på morgonen så snabbt. Brukar ju alltid sätta igång datorn vid frukosten men just idag gjorde jag inte det eftersom jag trodde att jag var lite sen. Jag tyckte även det var konstigt att Lisens alarm aldrig ringde för hon brukar gå upp klockan sju, men polletten ville verkligen inte trilla ner.

När jag väl insett vad jag gjort började jag smyga när jag tog ut linserna och gick och la mig för jag hade skämts ihjäl om Lisen och Carro vaknat då. Som grädde på moset var jag alldeles illamående för jag hade nog inte smält yogurtglassen från kvällen.  Kunde knappt äta någon frukost ”på riktigt” imorse. Innan jag somnade låg jag och skrattade lite åt mig själv. Det var sannerligen en sådan sak som man kan tro att man drömt när man vaknar på morgonen, om det inte varit för att jag hade volleybollshortsen kvar på och grötresterna stod i diskhon. Jag säger då det, what a night…

Som jag har kämpat med den här bloggen idag och ni märker säkert att det har lite saker sen senast. Ett tag verkade det som att ingenting ville gå min väg, men skam den som ger sig! Tadaa :D

Såhär var min handled smyckad när jag flög till Kalifornien. Tack för att ni gav mig tur på resan Lotta, Lisa, Emma, Elin, Tina och Åsa! Det fungerade mycket bra och jag ska ha det på mig när jag reser hem också. Det är mitt minne av er här:)


Den här har jag med mig för alla er vänner därhemma, och i den kan jag läsa ifall jag får hemlängtan!


För att ha med mig Moonie hit:)


En del av Skinkan (Cissi)!


Och det här är en del av dig Henrietta<3 Jag fick den som en symbol för ALLA som jag känner:D



Kan inte låta bli att lägga upp den här lappen som Carro skrev till två av våra nya grannar när resten av oss gick till Yogurtland ikväll. De hade varit och lämnat tillbaka en hyrbil i L.A och inte kommit tillbaka när vi gick. Eftersom Carro inte ens bor med dem var hon tvungen att stryka "vi:et" då hon skrev under med sitt namn, och svaret på frågan "Vart är ni?" är ju ganska självklart om de står och läser på lappen. Det gick helt enkelt inte så bra för henne att komponera ihop den här lilla hälsningen:P (PS. Bilen håller på att köra över en råtta.)

Ikväll har jag varit hemma i ett äkta kaliforniskt hem. Lisen och Carro har nämligen blivit kompis med en amerikan i deras filmklass som är med och gör skoreklamen jag skrev om förra veckan. Han bjöd in oss och tre andra på middag i hans fina villa. Det var inte extremt lyxigt med pengar hade de nog gott om, och köket påminner lite om något som skulle kunna vara taget ur OC. Hans familj var hemma så hans mamma fixade det mesta av maten och det var bland det godaste vi har ätit här. Väldigt snällt av dem att fixa mat till så många. Vi ungdomar satt på uteplatsen och åt tillsammans och sedan gick vi in och ”hängde” lite. Han hade jättekonstig musik- och filmsmak och satte på någon filmdokumentär om ett band där medlemmarna söp och knarkade en massa. Den var inte speciellt bra så vi pratade istället. Riktigt roligt att få komma in i och vara del av en amerikansk familj sådär i alla fall. Tror att det är en upplevelse som kvällens som får oss integrerade i det amerikanska samhället.

Jag har skrivit en dikt till teatern imorgon och eftersom att jag är en snäll tjej tänker jag dela med mig av den här:

A happy girl born in sunny may

Flew to California, landed in L.A

A travel through time and a travel through space

Brought me here in all my grace

So many new things there is to do

And a part of everything truly is you

Thank you for teaching me, for letting me in

Being here is a wonderful win

A travel more than geographical

Development is physiological

Challenge yourself, go see places new

A good advice just for you

Cause with an energy that’ll burn

A more mature girl will soon return

To friends and to family, to near and to dear

Prepared to face any possible fear

Lisen och Carro har fått lite mat



Carro och Marley från deras filmproduktionsklass

 
Stor TV hade de!

Lisen är en sådan här härlig tjej som älskar att fylla år och då är det också roligt att fira henne! Jag och Carro har därför spenderat stora delar av dagen åt överraskningar och firande. Det började med att vi gick och handlade lite presenter och ballonger efter terminens roligaste teaterlektion. När vi kom hem hade vi lite ballonger uppblåsta, ett långt rör fullt med tuggummi i present och vi sjöng Happy Birthday med vacker stämma. EN ögonbindel hamnade runt Lisens ögon och vi kidnappade henne till en mysig lunchrestaurang. Kan säga att det var en del människor som stirrade på vägen dit. När vi mätta och belåtna kom hem igen tittade vi lite på One Tree Hill igen och tog en power-nap innan jag blev lämnad ensam för att de hade lektioner. DÅ började det riktiga förberedandet. Jag dekorerade en tårta (mina konstnärliga sidor kom verkligen fram där), blåste ballonger, slog in presenter och fixade kex, ost, te och tända ljus. När flickorna sedan kom hem sjöng vi igen och sedan har vi ätit oss mätta till bristningsgränsen. Fick sällskap ett tag av ett gäng svenskar som flyttar in i huset i skrivande stund också – mycket trevligt! Jag tror att Lisen fick ett firande som hon är nöjd med och sent kommer glömma. Det är hon värd=) Stort GRATTIIIIIS hjärtat!

Jag och Carro på väg hem för kidnappning!


Lisen ser INGENTING:D


På stan


På restaurangen



Före...


Efter!


Grattis!!

Stort grattis på 19-årsdagen Peppe! Hoppas att du har haft en jättebra födelsedag med fina presenter. Många pussar och kramar till dig hemma i Sverige vännen=)

Eftersom jag har en ny dator har jag inga bilder på dig så jag fick sno en från Feacbook;) <3

Nu håller jag på att bli lite galen här! Jag tycker ju egentligen att internationell politik är det roligaste ämnet i skolan, men ikväll alltså… Meningen var att jag skulle ha läst nästan tjugo sidor om konstruktivism tills imorgon, men det är inte en chans att jag klarar det. Vi skulle lägga fokus på sju av sidorna så det var vad jag ”läste”, men orden bara registrerades utan att ge mig någon som helst information utommöjligen att ”Self-help is an institution, not a constitutive feauture of anarchy”. Okeej?! Jag hoppas att jag förstår mer efter klassdiskussionen.

Jag har åtminstone varit på en trevlig BBQ idag hos ett gäng amerikanska killar som vi som sagt träffade igår kväll. Tyvärr var vi lite sega och kom dit strax innan de skulle bege sig av till festivalen här, vilket gjorde att vi i stort sett bara gick dit, tog mat och gick igen. Lite snyltit (ja, jag kom på det ordet själv) kanske, men de var väldigt roliga och vi kommer nog träffa dem igen någon gång. Eftersom de bor granne med Ylva och dem gick vi dit och pratade lite efteråt och sedan satt vi och väntade på bussen i 45 minuter i kylan för att ta oss hem. Tur att vi kan ha det så roligt i alla fall Lisen, och Carro!

Nu måste jag försöka bli klar med teaterläxan också för att sedan gå och lägga mig. Imorgon är det nämligen ingen vanlig dag, för det är Lisens födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

Vill också skicka en liten hälsning till Philip om du verkligen läser här på riktigt!!

Carro och Lisen på deras första Shuttle-tur uppför State Street

Den här helgen har varit en riktig charity (=välgörenhets) weekend för mig. Efter gårdagens matutdelning hoppade jag upp ur sängen klockan tio i morse för att göra mig i ordning och gå och städa upp på stranden i en timme. Idag var det nämligen en Californian Coastal Clean-up Day och runt om i delstaten rensades stränderna från skräp. Jag plockade inte så mycket eftersom folk redan hade städat där i två timmar när jag kom, men många bäckar små…

Därefter funktionerade jag i en Women’s Volleballteam-game. Jag var linjedomare och det är kanske inte det mest upplyftande jobbet för kropp och själ, men jag fick se matchen gratis och det är alltid bra för mitt Advanced Volleyballclass-betyg att ställa upp och hjälpa till. SBCC började trögt och förlorade första set men tog sedan tre raka. Det skulle vara kul att se dem möta er kära flickor där hemma. Skulle nog bli en jämn och spännande match för de har riktigt bra försvar och en del starka spikers men jag tror ni borde kunna ta dem!

Middag på restaurang för att fira Lisens födelsedag som är på måndag blev dagens tredje aktivitet. Dock var det mest charity för min mage och inte för så mycket annat, men det var trevligt. Lisen fick t.o.m. en liten kaka med ljus i, och personalen sjöng för henne. Där tog magvälgörenheten slut och vi spårade på Yoghurtland och i 7-eleven-butiken med Ben and Jerry-glass. Kanelbullesmak var dagens smak och när vi har provat alla kommer en recension att publiceras här. Det är en beachfestival på stranden precis där vi bor (Ben Harper, som tydligen är bra enligt Carro, var bl.a där idag) och mellan Yoghurtland och 7-eleven gick vi förbi där. Vi träffade ett gäng amerikaner som tydligen bor granne med Maria, Ylva och alla andra tjejer där jag alltid sov på soffan förut och de bjöd in oss på BBQ imorgon. Vi får väl se hur det blir med den saken, men vi hoppas! Drog sedan fram på gatorna sjungandes Mamma Mia-låtar för att slutligen däcka på sängen framför One Tree Hill-avsnitt. En riktig myskväll blev det=)

Städa, städa även på en lördag...


Hela tjejgänget på Chapala på väg till middagen!


Carro, Gabi, Lisen och jag


Lisen fick kaka:)


Gänget och Bennan!
"Det är som en jättebra dejt där killen dumpar en precis efter" - Carro om hur dert känns att äta nästan en hel förpackning Ben and Jerry-glass

Idag har jag gjort en samhällstjänst, nämligen varit med och delat ut mat på ett homeless center här i Santa Barbara. En av mina kompisar, Carl, bor i ett hus med många internationella och amerikanska studenter och en av dem tog med mig, Carl och fyra andra (en till svensk och resten utlänningar) dit. Det var väldigt roligt, dels för att jag fick träffa nya människor och prata engelska, dels för att det var spännande att se en annan del av staden än State Street och skolan samtidigt som jag gjorde en god gärning. Jag skar först en massa meloner och sedan lassade jag upp bönor och vitlöksbröd på de hemlösas matbrickor. På hemmet bor det personer som inte har någon annanstans att leva och de får tak över huvudet, mat varje dag och hjälp för att försöka hitta jobb och spara ihop lite pengar där. Om man tar droger eller dricker får man inte bo där utan det finns regler som måste efterföljas. Maten är varor där bäst-föredatumet håller på att passera och skänks av vissa stora matvaruaffärer här. Jag gillade verkligen att vara där och det kändes som mycket väl spenderad tid. Efteråt fick vi smaka lite mat och kakor och sådant som blev över, men det är faktiskt inte anledningen till att jag gärna skulle vilja gå dit och volontera fler gånger utan det vill jag göra för att jag verkligen gillade det vi gjorde.

På vägen hem blev det lite amerikanskt realityserie-drama. Den tjejen som hade tagit med oss dit blev tydligen bestulen på 50 dollar och började anklaga sina rums- och huskompisar. De andra blev såklart upprörda över att bli beskyllda för stöld av en av sina vänner så de satt och skrek på varandra på bussen och kallade varandra för ”stupid”.

-          Well, at least I know who my enemies are now! utbrister tjejen som blivit av med pengarna efter ett tag.”Ni hade inte blivit så arga om ni inte varit skyldiga!”

Haha såå överdrivet var det. Hon satt och hytte med pekfingret samtidigt medan en av hennes anklagade vänner uppgivet dunkade huvudet i fönstret. Det är väl inte så konstigt att man blir upprörd över att någon verkligen skäller ut en för någonting man aldrig skulle göra, när hon dessutom hade haft väskan obevakad (på ett kontor förvisso, men ändå) i ett hus för hemlösa. Jag vet inte vem som har tagit pengarna, men alla vi kan i alla fall inte ha varit skyldiga.

Kvällen avslutades med bio tillsammans med Lisen och Carro. Vi såg Love Happens med Jennifer Aniston som hade premiär idag. Den var inte vad vi hade förväntas oss och ganska seg stundtals, men ändå bra. Ett fint drama med en del roliga inslag som slutade precis som en sådan film ska sluta. Ni kan ju själva gissa hur!

Gänget!


Carro goes model för godis och läsk. Bra grejer!


Ät Lisen, ät!


Och till slut fick Lisen lite för mycket i sig ikväll:P


Till sist en bild av mig - Buy Pepsi!

Det är kväll på Chapala Street. Jag står och borstar tänderna i badrummet, Carro tittar på One Tree Hill och Lisen pluggar. Plötsligt hörs en hög smäll följd av en sekunds tystnad. Lisen och Carro tittar på varandra och sedan börjar de skrika så att det ekar i området.

Det är nämligen så att Lisen hade sett en råtta i lägenheten medan jag och Carro var och handlade. När vi kom hem ringde vi hit husvärden Mark och han kom på direkten och satte ut en ny råttfälla bakom spisen. Inte mycket mer än en halvtimme senare är det den fällan som smäller igen och orsakar ljudet. Carro ställer sig på en stol och Lisen springer ut och hämtar folk från andra lägenheter. Mark rings återigen hit för att plocka bort djuret ur fällan. Han berättar med sin pipiga, skottländska dialekt att det faktiskt bara är en liten mus och skrattar lite åt oss för att vi är så fåniga. Är inte ni flickor från landet?!

Ganska synd om musen tycker jag nog ändå att det är. Den såg så liten ut där i fällan, men den behöver ju inte springa omkring i just vår lägenhet... Har bilder men på grund av vissa känsliga släktingar kommer jag inte att publicera dem här förrän på söndag. Och då Irja, får du komma ihåg att inte scrolla ner till det här inlägget igen för då kommer du att få se en otäck bild. Detsamma gäller er andra också om någon av er inte vill se en död mus.

Mark ska sedan försöka flytta en annan råttfälla som vi har och då hörs ett till ljud. Smaack! Carro utropar förskräckt;

-          Ooh shit, was that another one?!

Varpå Mark med smärta i rösten svarar att;

-          Nooo, that was my finger…!

Haha, vilken kväll. Men nu är den musen åtminstone borta och vi har faktiskt sett riktiga råttor också, det är inte bara vi som överdriver.

Om ni vill läsa mer om vad som händer här kan jag rekommendera dessa två underhållande bloggar:

www.lisenca.blogg.se och www.carromort.blogg.se




Golvet har rabies!

 
Carro ropar på hlälp!


Jag och Lisen är rädd(a)


En död mus.


En till död mus...


Blodig mus, det är det äckligaste hittills:S

Jag har känt att det har tagit emot lite att gå på volleybollträningarna på sista tiden. Det är jobbigt att gå upp på morgnarna och jag har inte känt mig taggad för hård fysisk ansträngning. Igår bestämde jag mig dock för att jag inte kan gå omkring och känna så när jag bara är här i fyra månader and living the dream. Därför körde jag lite mental träning och sa åt mig själv gång på gång hur kul det skulle bli att få träna idag. Samma sak när jag tvingade mig själv upp ur sängen imorse. Och vet ni vad, det funkade faktiskt! Det kändes bra att gå till träningen och den var den roligaste på länge. Jag nuddade t.o.m. bollen i blocket en gång. Me so happy!

Efter att ha varit på stranden och tagit det lugnt i några timmar hade jag sedan hållbar utveckling där vi jobbar vidare med vår skräpkonst. På förra lektionen fick vi däremot titta på en timmes lång dokumentär om hur hampan ska rädda världen. Det verkade faktiskt riktigt bra men det kändes lite konstigt att se en sådan film i undervisningssyfte eftersom de berättade att marijuana inte var farligt utan något positivt. Tydligen har det inte dödat en enda person (berätta inte för Victor att jag har fått veta det), men det gör det ju inte till någonting bra för det. Det är väldigt många amerikaner här som ständigt röker på, och även om de inte dör får de ju en personlighetsförändring när de är höga. Jag tycker det är tragiskt! Poängen med att vi fick se filmen var i alla fall att vi skulle lära oss att det är viktigt med research. Man kan tydligen göra en massa bra saker av hampa-plantan, som typ kläder och papper.

Jag och Carro storhandlade ikväll så nu har vi en massa gott här hemma! Köpte bland annat två Ben and Jerry-glassar varav den ena redan har tagit slut. Provade en ny smak, mint och chokladkakor, som jag inte tror finns hemma och den var såå god. Har fått frågor om hur mycket de glassarna kostar här och svaret är ungefär 25 kronor. Kan det bli bättre?

Tjugofem riksdaler, jajamensan!

Inatt har vi än en gång haft otrevligt besök. När vi vaknade var det råttbajs i vår STEKPANNA!! Ingen extrakrydda som vi känner oss sugna på, så nu får vi ta till nya utrotningsmetoder.

En gång i mitt liv fick en ring av en man. Det var på Gotland under Medeltidsveckans första dag för tre år sedan och det var en brasilianare som stod och sålde smycken som gav mig den. Vi hade stått och pratat ett tag men jag ville inte köpa något, och då fick jag en svart träring som jag tror att han hade gjort. Sedan dess har det inte hänt – förrän idag.

Jag bestämde mig för att gå en sväng på State Street framåt kvällningen eftersom jag var ensam hemma och inte bara ville ligga i sängen och läsa. Dessutom shoppar jag oftast bäst när jag går omkring själv för då får jag gå in i vilka affärer jag vill och bara leta fynd. Så kom det sig att jag gick förbi en affär som hade utförsäljning på indiska produkter (möbler, lampor, mattor, smycken, masker etc) och en man höll precis på att stänga och dra för gallerdörrar. Han såg dock att jag nyfiket tittade in och bestämde sig för att släppa in mig. Han följde mig runt lite i affären och började fråga varifrån jag kom osv. Bli inte oroiga nu mamma och övriga som kan tänkas vara känsliga för sånt här för han var på intet sätt hotfull, men han sa som så många andra äldre här att han gillar svenska flickor och att jag var attraktiv bla, bla, bla. Jag svarade som någon gång förut att han var för gammal för mig och han menade att åldern inte borde ha någon betydelse. Jag var tydligen lite elak som hade kort kjol på mig för europeisk hud var så fin och det retade dem som inte fick mig och fick mindre attraktiva människor att må dåligt. (Jag vet att det låter lite egocentriskt nu men det är inte alls meningen, vill bara berätta en lite rolig historia!) Jag vet inte exakt vad vi sa hela tiden för jag var där i säkert en halvtimme och fick träna engelska mycket bra. Hur som helst, efter att ha antytt att han var intresserad och frågat vad han skulle ta sig till för att få gå ut med mig utbrast han plötsligt att han bara driver med mig.

-          Jag är gay och har varit det ett tag nu!

Okeeeej, svarar jag, good for you. Vi fortsätter att prata om könsroller och vissa saker som censureras härifrån innan han berättar att inga mindre än The Killers hade varit inne i affären igår och köpt indiska masker för åtskilliga tusentals dollar. För er som inte vet det är The Killers ett mycket känt rockband som hade en spelning här i Santa Barbara i söndags. Killen i affären som förövrigt heter Kevin hade nu plockat fram fler masker från lagret som han också hade tänkt skicka till dem om de ville köpa dem. Då skulle han ta en bild på dem och sända över först, och han ville att jag skulle vara med på bilden för att öka försäljningschanserna. Jag var lite tveksam ett tag men sedan tänkte jag ”Vad är det värsta som kan hända?!” och ställde mig och smilade framför maskerna. Att bilden kommer att hamna hos The Killers tror jag så mycket jag vill på, men i utbyte mot tjänsten fick jag välja vilken ring jag ville av de jag hade stått och tittat på tidigare. Jag valde en röd ring för 30 dollar som var på rea för 26 dollar och som han tidigare hade erbjudit mig för 10 dollar. I slutändan visade det sig att han inte alls var gay igen, och vi pratade lite med en uteliggare som hade suttit där i 15 år minst och putsat skor och som Kevin brukar prata med ibland. Det var hur som helst lätt värt allt, och tack vare fyndet jag gjorde kände jag mig på humör för att faktiskt spendera lite pengar och köpte en klänning på Urban Outfitters för 70 kronor! Vilket strålande humör jag blev på av min lilla shoppingtur alltså. Plötsligt händer det :D

Om inte Dan Browns (författaren till da Vinci-kodens) nya bok som kom ut idag. The Lost Symbol heter den och eftersom det var första dagen på marknaden för den fick jag 30 % rabatt och priset blev därmed bara 126 kronor. Nu ska här läsas!

Under min tid som skoförsäljerska på Skohornet Kringlan hade jag ganska mycket strötid att fördriva. Som bekant för många av er säljs det Ecco-skor i den affären, ett märke som kanske inte är känt för sin design utan mer för sin fotriktighet och bekvämlighet. På väggarna satt det reklam om dessa Ecco-skor som vanliga människor hade gjort och det visade sig att man kunde fotografera sig i sina Ecco-skor någonstans och vara med och tävla om att få vara med på en reklamaffisch. Detta fick mig att börja tänka, och jag kom på en briljant idé:

Två personer, en man och en kvinna, ligger nakna i en säng med bara ett lakan som täcker vissa lite mer intima delar. Det är mysig stämning i rummet, håret är lite rufsigt och ni kan ju själva ana vad de har pysslat med. Allting verkar som vilken annan bild som helst av en liknande situation – tills man tittar på fötterna. För vad finns där om inte ett par Ecco-skor? För sköna för att ta av sig!

Kanske inte den mest revolutionerande idén (även om jag gillar den) men hela den här historian har en poäng, jag lovar. Lisen och Carro går nämligen en kurs i filmproduktion och de hade i läxa att komma på en idé för en reklamfilm. Snäll som jag är delade jag då med mig av mina tankar och de gillade också den reklamen. Nästa lektion gjorde de följaktligen en presentation av den för sin klass, men tydligen var de rätt flummiga när de gjorde presentationen. Alla skrattade och de tänkte att det kanske inte gick så bra, men hör och häpna; När alla skulle rösta på vilken idé de gillade bäst vann vår skoreklam och nu ska den bli verklighet i filmproduktionsklassen. Läraren sa tydligen att det var lite oväntat när hon läste upp resultatet. Idékläckaren Johanna – till er tjänst!

Lite fräsigare än den här kanske

Nu sitter jag ensam i lägenheten och tittar på helt nya avsnitt av One Tree Hill! Lite fusk eftersom jag inte har sett hela förra säsongen, men vad kan man göra?! Har ingenting bättre för mig då jag har läst nästan alla mina läxor, tvättat och diskat redan. Oj, nu kom Lisen och Carro hem med en högljudd entré. Jag trivs verkligen otroligt bra med dem båda och vi har det så avslappnat, kul och mysigt tillsammans. Tänk vilken tur att jag råkade stå utanför skolans housing office precis samtidigt som ni!

Ni får dock inte tro att jag har glömt er där hemma. Tänker på er varje dag även om jag inte känner hemlängtan och saknad direkt. När det händer en massa annat är det lätt att inte sakna, men det finns självklart tillfällen då jag verkligen saknar er också. längtar efter en taco-fredag till Idol med familjen när jag sitter och tittar på avsnitten på tv4.se. Önskar att jag fick vara med när jag ser bilder av Åsa, Tina och Elin på äventyr.  Läser Cissis blogg och vill höra om allt drama på tekniska. Och Monia och Tina B; Jag träffade en kille som har gått i er klass på gymnasiet i lördags. Världen är liten! Jag drömmer ganska ofta om olika personer där hemma, vill skratta och vara galen med Bella, Fia och Carro, reta Max och Tomas, prata med Maria och Peppe, busa med Annette, vara en trio med Elin och Elin.  Träna mina småflickor. Så även om jag inte hör av mig, eller inte alltid är fokuserad när jag pratar med er finns ni med mig här!

Dessutom dyker en massa bekanta ansikten eller personligheter upp här hela tiden. Tänk om ni alla har en dubbelgångare (eller åtminstone mågon som påminner om oss jättemycket) någonstans i världen?! Jag är tydligen lik en kompis till Carro och Lisen. Jag undrar också om man behandlar alla som påminner om varandra på samma sätt och om det fungerar.

Jag har sett Monia på bussen, Gabi på nedervåningen påminner också om Monia, Emil påminner om Mathias lumpenkompis Dahlberg, en kille som brukar dyka upp på fester här är jättelik Skoglund, Matilda är lik Malin Tulldal, en Caroline ser lite ut som Malin Wagner, ”Mikael-Fredrik” är som Victor, en tjej i volleybollaget var en blandning av Tina B, Matilda som spelar volleyboll med oss på torsdagar och Hayden Panettiere, min sustainability-lärare är lik Täljerevy-killen, en annan lärare var lik Lena Ek, en rådgivare ser ut som Gabriellas mamma i High School Musical, Carl är lik Magnus på Lidingö, Filip är lik Carl hemma, en holländsk tjej som heter Briget påminner massor om Melinda, Fanny är lite som Camilla etc.


Coola bilar utanför en bröllopsfest jag passerade igår


Lisen-Fisen <3


Lisen har fått delivery from Sweden. Det skull sparas till speciellt tillfälle men det har visat sig finnas vissa svårigheter med det:P