Att vara eller inte vara, 2009-09-28
Ja, det är ju frågan, inte sant?! Idag har jag varit Shakespeare himself när vi skulle läsa upp en monolog av honom på vår dramalektion. Speak the speech, I pray you, as I pronounced it to you, trippingly on the tongue… Vi hade fått en vecka på oss att memorera hela stycket och det förvånansvärda men ändock roliga var att jag och Caroline var bland de bästa, trots att det inte var på vårt modersmål utan på gammaldags engelska. Man kan ju undra lite vad de andra har gjort den senaste veckan, men inte kan de ha lekt Shakespeare i alla fall.
Jag trodde faktiskt att skolan skulle vara mycket hårdare här än vad den är. I och för sig är det ju lång tid kvar så jag ska inte säga för mycket, men hittills har det varit lättare än vad jag trodde. De hotade ju med att man blir droppad från klasserna om man har mer än tre lektioners frånvaro osv och då blev vi svenskar lite skrämda och trodde att det skulle vara jättetufft, men många elever är väldigt slappa. Det fanns såklart en del som var jätteduktiga på att läsa upp monologen, men ändå. Likadant i international politics. Vi måste läsa kapitlen innan lektionerna, annars kommer läraren att ge oförberedda prov, men jag får känslan av att det är jättemånga som sitter utan att ha läst en enda sida. Fast vad vet jag…
Hur som helst, eftersom jag hade memorerat stycket fick jag och ett helt gäng andra gå upp och läsa det igen, men den andra gången skulle vi låtsas att vi pratade inför en annan typ av publik. Jag fick uppgiften att prata inför ett helt rum fyllt av hundar. ”Hjälp!” tänkte jag först men det visade sig vara riktigt, riktigt roligt. Jag sprang runt som en galning i rummet och läste Shakespeare för låtsashundar och det var en av de skojigaste lektionerna so far. Mer Shakespeare åt världen!
tur det var hundar och inte katter ;)
