johanna in california!

Åtta år har gått sedan de två flygplanen från American respektive United Airlines kapades och styrdes rakt in i tvillingtornen på Manhattan. Sammanlagt dog nästan tretusen människor i attackerna, men betydligt fler har dödats i dess efterföljder. Det var en händelse som inte bara påverkade anhöriga och New York-bor utan förändrade hela världspolitiken. Ett krig emot terrorismen drog igång och det pågår ännu idag.

Ikväll har vi suttit i sängen och mints. Mints vad vi gjorde för åtta år sedan och hur vi reagerade på de fruktansvärda händelserna. Hela 9/11-morgonen har visats på TV och trots att det har gått åtta år är bilderna så starka och fyllda av känslor. Vi berörs och förskräcks av dramat som utspelas på videofilmerna som ögonvittnen har spelat in. Vi, ett gäng svenskar, som inte ens var där, inte ens kände någon i New York vid den tidpunkten. Förstå då hur det måste kännas för alla som var där eller för de som miste en närstående i rasmassorna. Hur kan människor vilja göra så mot varandra? Hemskt är det!

Hat föder hat. Det värsta med det hela är inte antalet människor som dog eller den skada som New York fick lida, även om det är otroligt hemskt. Det värsta tycker jag ändå är anledningen till varför de dog. Det meningslösa i allting, och hur det bara har lett till ännu mer förakt. USA invaderade Afghanistan knappt en månad senare för att avsätta den talibanregering som styrde i landet och gav både stöd och skydd åt terrorister. Talibanerna besegrades snabbt men idag är det fortfarande våldsamheter, flygbombningar och hat som dominerar området. En ny president, president Karzai, tillsattes men ordningen i landet har inte återställts. I augusti i år hölls ett presidentval där Karzai utmanades av en man vid namn Abdullah Abdullah men Karzai har än så länge en klar ledning och väntas få sitta kvar. Det är meningen att det ska vara ett demokratiskt val, men tvåtusen anmälningar om valfusk har lämnats in varav minst sexhundra klassas som trovärdiga. Visst, det är bra att det hålls ett öppet val men än verkar det vara lång väg kvar innan de i sann mening kan klassas som rättvisa.

Och vems ansvar är det egentligen att skapa ordning i landet nu? USA, som förvisso gjorde en bra sak i att störta talibanregimen, är nu mer fokuserad på kriget i Irak och har mer än hundratusen fler trupper där än i Afghanistan. Det bör nämnas att Afghanistan är betydligt större både till yta och till invånarantal. Nej, nu bombar USA i landets bergsområden då det kräver mindre folk än att ha militärer gåendes i områdena. Bomningarna ska driva ut fiender och talibaner (som återigen har skaffat sig ökad styrka) som gömmer sig i bergen, men hur många civila faller inte offer samtidigt? Hur många drabbades i World Trade Center i jämförelse? Om USA tog på sig ansvaret för att rädda befolkningen från talibanerna men samtidigt skapar oro och förödelse, är det inte också deras ansvar att ordna upp? Eller är det kanske FN:s och resten av världens ansvar att hjälpa till, vi som har sett på när allting hände och faktiskt har en massa trupper där? Eller är det Afghanistanierna själva som ska fixa röran? Det är ju trots allt de själva som ska bo och leva där och delar av problemet ligger ju i att vissa starka krafter där inte vill att västvärlden ska lägga sig i och att de hatar USA. Det är ett väldigt komplext problem det här, och hur ska lösningar hittas? Jag kan förstå att folk där är arga på USA. Jag skulle också bli irriterad om någon alltid lade sig i mina affärer. Jag kan förstå att folk är arga på talibanerna och al Quaida efter 11 september-attackerna (och av många andra anledningar också). Jag kan förstå att USA har en önskan att driva bort talibanerna och skapa ett demokratiskt Afghanistan. Om min granne slog sina barn skulle jag känna ett ansvar av att lägga mig i även om det skadade den som slår, även om jag misstänker att USA inte gör det bara av välvilja utan för att värna om sin egen nations överlevnad. De känner sig hotade och det är ju alltid bättre att anfalla på bortaplan än att vänta på att bli attackerad. Men på vilket sätt hjälper det att vi förstår detta? Hat och rädsla leder sällan till något konstruktivt, det vet vi. Hur gör vi för att istället se möjligheterna och komma framåt i processen? Detta handlar om makt och religion, det är inga småpotatisar. Det är ingenting som ordnas på en dag. Jag önskar att det bara gick att ändra folks attityd ibland, att vi alla skulle inse att det inte finns så stora anledningar att vara arga på varandra. Det går att leva i symbios även om man inte tror på samma gud eller tycker samma saker. Respekt som är så viktigt inom en religion, när ska det börja gälla även utanför religionens gränser?

Elfte september för åtta år sedan var fruktansvärt. Ännu mer fruktansvärt är att händelserna inte är begränsade till den dagen utan lever kvar än idag. Jag vet inte hur man ska läsa konflikten, men jag är övertygad om att det inte behöver vara på det här viset. En dag tror jag att de som krigar också inser det! Till dess får vi göra vårt bästa för att hålla sams här hemma och försöka sprida våra insikter till de som slåss och förstör.