johanna in california!

Jag dööööööör! Tror aldrig att jag har ätit så här mycket mat i hela mitt liv, och ni som känner mig vet ju att det inte säger lite. Min mage är helt fullproppad och var det långt innan kvällens middag var uppäten, ändå finns det liksom inget stopp i mig. Låt mig ta allt från början.

Jag hade tänkt skriva ett trevligt inlägg om att jag gick upp vid tio i morse och sjöng och bjöd Johan på tårta med alla andra för att det är hans födelsedag idag, tvättade, städade, sov lite, tog en power-walk med Lisen och därefter avsluta texten med lite bilder från hur mitt boende ser ut nu jämfört med tidigare. Det får dock bli en annan dag för istället spårade mina planer ur och allt kommer istället som vanligt att handla om mat. Precis när jag och Lisen har kommit hem från vår power-walk får vi veta att alla ska gå ut på piren och äta födelsedagsmiddag på en restaurant. Och det är ingen liten billig snabbmatsrestaurang vi går till utan en fin rackare. Jag beställer lax, varma grönsaker och pommes frites och till det får man även en hel tallrik med sallad. Innan huvudrätten serveras dessutom baguetter med smör, jag äter lite av Carros sallad och några krutongbitar doppade i skaldjurssoppa, vi smakar på ett ostron som några av killarna har beställt till förrätt och jag dricker ett helt glas Coca Cola. Glaset med Coca Cola fylls på så fort det är uppdrucket, och när jag har ätit upp min mat får jag två rostade bröd av Carolin som hon inte orkar. Det hela avslutas med en godisbit. Jag fick helt seriöst knäppa upp kjolen redan innan jag började med huvudrätten och efter den åkte även västen min upp. Ibland tror jag att det är något allvarligt fel på mig, men det var fantastiskt gott – det bästa jag har ätit på länge. Och betalar man drygt tvåhundra kronor för en middag måste man ju få valuta för pengarna! Det blir ju inte var dag…

Jag och Carro satt i mitten av långbordet som var uppdukat för hela sällskapet på femton personer vilket innebar att vi inte riktigt kände oss inne i varken samtalen till höger eller till vänster om oss. Vi ville dock gärna tro att vi var med så vi satt och skrattade med dem i deras konversationer när vi tjuvlyssnade på vad de sa, ända tills vi kom på oss själva med hur töntiga vi var. Då började vi skratta åt oss själva istället och sedan kunde vi inte sluta. Caroline utstötte en massa höga ljud hela tiden när hon skrattade och jag höll på att spy av allt jag stoppat i mig. Som Caroline sa; ”Det var tur att den där sista broccolin åkte åt rätt håll till slut”. Ja kära hjärtanes, what a night!

Tårtkalas på morgonen!



Uppknäppt ska det va'!