johanna in california!

Eftersom att dagens inlägg inte säger så mycket intressant väljer jag att publicera ett utdrag ur min dagbok, som nedtecknades runt den tjugoandra augusti. Jag skulle vilja kalla stycket "Skogspromenad med Lasse" och det är en sann historia. Lite pinsam, men i den här bloggen bjuder jag på mig själv!

I natt drömde jag att jag och Johan var på det där utestället som vi var på i onsdags. Vi stod själva på scenen och dansade när mannen med stort M plötsligt kommer in; Lasse Berghagen. Det sätts på svensk dansmusik och Lasse bjuder upp en annan tjej till att dansa men han ser att jag kan låten som spelas och jag tycker att han verkligen borde komma fram till mig istället. Jag kan ju dansa! Efter ett litet tag går min önskan i uppfyllelse och vi dansar. Jag kommer inte ihåg exakt hur allt gick till men jag tror att jag på något sätt berättar hur stort ögonblick det där är för mig och att han har varit min idol sen jag var sju. Sedan ger jag honom verkligen en kram och då blir han alldeles rörd. Han säger att han har så svårt att inte gråta när andra gråter, fast grejen var att jag ju inte ens grät, jag var bara lite känslosam. Jag kände mig tvingad att pressa fram några tårar innan han skulle hinna titta på mig. Efter det är vi plötsligt på en promenad i skogen och jag berättar om hur vi har skämtat om att det var för att jag flyttade från Sverige som han blev sjuk, om att jag kan massor av hans låtar och om spexfotot i nian när jag var utklädd till honom. Jag berättar dessutom att min morbror Arne har kört honom i bussen och jag frågar om han minns det. Han minns det lite halvt och slutligen berättar jag om Centerstämman i våras då jag och Katarina stod och sjöng med när han uppträdde och han gav oss en slängkyss för att vi kunde alla texter. Jag har för mig att han sa att han mindes det. Sen tror jag tyvärr att jag vaknade, men det var en toppendröm i alla fall. Fem av fem toasters!