johanna in california!

Jag har tänkt på en sak. Ibland är det hur enkelt som helst att prata engelska. Tyska också för den delen.  De rätta orden bara kommer ut ur munnen på mig utan att jag ens behöver tänka och det blir ett härligt flyt i språket. Då känns det som att man är ett språkproffs och kan klara av vilken situation som helst. Allt för att i nästa stund inte hitta ett enda av de ord man vill säga och inse att personen man talar med inte har en aning om vad man pratar om. Igår när jag skulle köpa en money order (typ en check) hade jag jättesvårt att både förstå och bli förstådd, medan jag tio minuter senare pratade på som aldrig förr med killen jag skulle lämna money ordern till. Idag på projektarbetet i hållbar utveckling både pratade jag och skrev en massa för min grupp, trots att alla är amerikaner. Jättekul, men när jag skulle prata engelska med några svenska kompisar med bra uttal häromsistens tyckte jag att jag bara lät för svensk. Det är konstigt. Kunskaperna finns ju uppenbarligen där. Det är samma sak som när man ska prata svenska inför många människor i ett klassrum eller på en föreläsning, när man sitter på ett prov eller när man är stressad. På något sätt blockerar vi oss själva i sådana situationer och allting hakar upp sig. Jag önskar att det gick att öppna upp det där hindret genom att trycka på en knapp eller något, så att vi alltid kunde prestera på topp. Men jag antar att vi får försöka att bara ta ett djupt andetag och komma ihåg att allting finns där, och om det inte kommer ut rätt den här gången finns det alltid fler chanser. Alla amerikaner behöver ju faktiskt inte förstå mig och jag lär mig trots allt med tiden.

Idag har jag:

• Tränat
• Sovit
• Ätit
• Tittat på idolavsnitt
• Solat och badat i en pool
• Pluggat
• Invigt TV:n med att kolla på ”Kärleken checkar in” tillsammans med Carro – Mys! 

Tyvärr lyckades vi inte vänta med överraskningen till Lisens födelsedag utan vi avslöjade överraskningen idag: Vi har hittat vanligt lösgodis i Isla Vista! För er kanske det inte låter så speciellt, men ni vet väl hur det brukar vara utomlands?! Vi blev i alla fall överlyckliga och påsen försvann med ett svisch.

Yummie!

Lisen och Carro myser i min säng=)