Alla på topp!

 

Kvällen i Isla Vista blev riktigt lyckad. Vi spelade lite kortspel här hemma först innan vi tog en taxi till party-orten nummer ett. Jag och Carro var tvungna att gå på toa när vi kom fram och helt plötsligt hade alla försvunnit. Vi hade inga nummer till de personer som hade mobil med sig vilket gjorde att vi ägnade säkert en timme åt att hitta det huset som de andra befann sig i. Vi lyckades dock ganska tidigt få tag i en av dem vi letade efter och han gav oss numren till alla andra och de berättade vilket hus de befann sig i; 6615. Problemet var bara att det huset inte gick att hitta. Personerna i huset bredvid sa att det var åt höger, men när vi gick ditåt sa någon annan att vi skulle gå åt vänster. Några sa att numret inte ens existerade. När vi till slut lyckades hitta rätt ställe hade polisen kommit dit och festen tog slut. Vi begav oss därför ut på gatan och där träffade jag Emil, Johan och Jocke m.fl. och då försvann mina rumskamrater återigen. Det gjorde inte så mycket för som vanligt när jag är med Johan ledde det till att jag fick prata massor med engelska. Vi träffade nämligen en amerikan som jag fick förklara hela mitt projektarbete för. Perfekt träning! Efter ett kortare stopp på Subway gick vi till en lägenhet i närheten där en massa svenskar stod och dansade, men där fanns även schweizare och då fick jag även prata tyska. Förstår ni att jag hade en bra kväll eller?

 

Kvällen citat är mitt sms till Carro när hon vid halvtre-tiden har kommit hem och insett att jag inte är där:

”Don’t worrie! I’ll come home sometime but I have just found a cookie so I’m very pleased:)”

 

Idag var det även en konstig kille framför oss I affären som är värd att citeras. Vi ska handla kanske fem saker och han har en hel korg full med saker. Vi står och pratar om annat men så frågar Lisen oss andra och sig själv varför vi inte bara hade ställt oss i kön före honom. Då vänder han sig om och utbrister:

”Isn’t it nice when people don’t understand you and you can just stand behind them and talk about them. I do that all the time too.”

Okeeej, för det första hade vi ju inte ens sagt speciellt mycket om honom. Och för det andra, hur kunde han veta att det enda vi sa var just precis då?! Han var faktiskt amerikan.







Måste även visa en bild på våra nya husdjur nu när råttorna har hållit sig borta ett tag. Vi har ett getingbo precis utanför förnstret! På väggen och i luften, alla små prickar är getingar. Vår värd Mark tog bort dem för någon dag sen men nu är de tillbaka igen:(


Kommentarer
Postat av: Sefton

Hahaha klockrent citat! :)

Fast jag håller faktiskt med killen..

2009-09-08 @ 11:26:23
Postat av: Johanna

Haha jag vet:P

2009-09-08 @ 21:28:28
URL: http://johannaincalifornia.blogg.se/
Postat av: Katarina

Hahaha du är en rolig rackare du!! Skulle inte förvåna mig ett dugg om du stod och knaprade på en kaka någonstans alldeles lycklig:D Och, självklart, skulle du prata samtidigt!! Det skulle vara dig i ett nötskal ;) <3

2009-09-08 @ 23:29:49
Postat av: Johanna

Jamen visst! Vissa ränder går aldrig ur;)

2009-09-11 @ 21:15:49
URL: http://johannaincalifornia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0