johanna in california!

Benjamin Brett alltså – vilken man! Så jordnära, charmig, snygg, trevlig, manlig etc. etc… Han är ju förvisso 46 år men det är väl ingen ålder. Däremot har han en jättesnygg fru som också var där och som tydligen har spelat Bond-brud i License to kill och modellat för bl.a Vogue och Glamour upptäckte jag precis. Jaja, jag får kanske släppa honom, men han har nog klättrat över Piercan och Hugh nu Cissi!

Idag var vi ju som sagt på teater, eller teater och teater, det var fem kända skådespelare som läste upp monologer de själva skrivit eller som betydde något extra för dem, under temat The human need to belong. Tillställningen var för att samla ihop pengar till barns undervisning. Dagen började dock med drama redan på morgonen. Vi skulle hyra en bil för att kunna ta oss till Topanga, ca en och en halv timme från Santa Barbara. När vi kommer fram till AVIS biluthyrning vid kvart över elva-tiden visar det sig att alla deras bilar var uthyrda hela dagen och att den närmsta AVIS-butiken förutom den ligger ute vid SBs flygplats som ligger långt härifrån. Vi går därför i kanske tjugo minuter och kommer till slut fram till HERTZ biluthyrning. De frågar om vi har reserverat en bil och det har vi ju inte gjort. Då tittar mannen bakom disken skeptiskt på oss och säger att han troligen inte heller har några lediga bilar. PANIK! Efter att ha letat igenom en massa nycklar hittar som tur är en bil till slut  en riktigt snygg dessutom, som vi hyr för ett mycket bra pris. Det var i Grevens tid för vi hade bara en kvart på oss till föreställningen skulle ha börjat när vi kom fram. Hade i och för sig stannat och ätit då, men hade vi behövt åka till flygplatsen hade det blivit väldigt tajt med tid.

Väl framme vid teatern visar det sig att den är utomhus. Det är en jättefin miljö och monologerna var mycket bra (förutom hon från Pretty Woman, hennes var lite seg och hon följde med i det hon läste med pekfingret hela tiden så det såg ut som att hon undervisade ett gäng elever). Som grädde på moset är vår teaterlärare Maggie, som regisserade det hela, dessutom så himla söt och rar så det var kul att se något hon varit med och gjort. Efteråt fick vi mingla med allihop och det bjöds på kex, ost, soppa, rostade valnötter, browniesar, äppelbitar och päron.  

Vi ville ju fotografera oss med alla kändisarna så vi stod och väntade i närheten av dem men vågade inte riktigt gå fram. Men Maggie sa åt oss att det var helt okej att prata med dem så slutligen tog vi modet till oss och jag sträckte fram handen och presenterade mig för Colin Farrell. Här följer resultaten:

Colin Farrell luktade cigarettrök, var väldigt snygg, trevlig/artig men inte mer. Lisen och Carros kompis Hanna som vi brukar ha sittande på vår vägg ville också vara med på bild med Colin om ni undrar vad fotografiet gör där:P


Laura San Giacomo var trevligare än Colin, även om hon inte var så bra på hennes monolog. Hon berättade att hon jobbat med vår landsman Lasse Hallström och att han brukade presentera sig som ”The crazy Swede” (med jättesvensk dialekt).

Benjamin Bratt (in my heart) var fantastiskt trevlig. Han pratade lite om författaren till hans monolog; en 14-årig kille med en cp-skada, om att han firat midsommar i Sverige, om namn, och jag berömde han skor för de var så snygga! Maggie är också förtjust i Benjamin måste jag bara tillägga. Mm-mm!
 

Vill bara visa en close-up på mig och "Benja" så att ni kan se hur söta vi är tillsammans;)



De två sista, Muse Watson och Amy Brenneman (som var jättevacker), hann vi dock inte prata med innan vi åkte hem.


Såhär såg teaterscenen ut=)


Och här minglade vi ute i naturen. Tack Maggie för att vi fick komma och titta och äta och mingla!