Hemma
Jag är hemma i Sverige igen. Sitter på Arlanda och väntar på att få mitt bagage. Om några minuter ska jag gå ut och träffa min familj och jag ska krama Katarina först. Satte precis igång mobilen och välkommen hem-smsen hade börjat komma. Känns så bra att inte vara bortglömd och det är så kul att vara hemma igen. Flygresan från Amsterdam var jobbig. Först fick vi sitta och vänta vid gaten i en och en halv timme extra och sen fick vi sitta på planet i TRE timmar innan vi lyfte. Men när vi väl var i luften sov jag bara och vips var vi här. Innan jag går ut måste jag bara ta en minut för mig själv. Andas. När jag lämnar det här rummet är min resa slut. Över. Finito. Men egentligen är det ju inget slut, det är en början på något nytt. Att åka till Santa Barbara var det bästa jag har gjort, men det bästa för den här tiden. Att börja på Ragnhild var det bästa jag har gjort för tre år sedan. För att något nytt bästa ska hända måste ju det andra ta slut. Men jag vill ändå bara knyta ihop det, tänka på mig, Lisen och Carro i sängen hemma på Chapala 8. Sedan ska jag gå ut. Och där står de, jag vet att de är nära nu. Och då blir det kramar!
Bakom den här väggen är utgången och där är de:D
