johanna in california!

Idag har varit ett underbar dag! Jag hade egentligen redan tappat motivationen för att skriva i den här bloggen tidigare idag, men nu har jag blivit inspirerad igen. Hitintills har jag känt mig lite ensam, eftersom tjejerna som jag bor med redan är så bra kompisar och alla pluggar på universitetet här vilket gör att de inte precis har behov av att bli vän med en svensk tjej som bara ska bo här månaden ut. Visst, alla är jättetrevliga, men någon djupare relation tror jag inte att vi kommer få. Nu känner jag mig hur som helst inte lika ensam längre eftersom jag har umgåtts med tre roliga, svenska tjejer hela dagen och träffat en massa sociala främlingar. Kan det bli bättre!?

Det började med att jag skulle ta bussen in till Santa Barbara, en resa på cirka 20 min från där jag bor. Eftersom jag inte hittade riktigt frågade jag en tjej om vägen, och hon skulle med samma buss som mig och vi satt och pratade hela vägen. Hon var amerikanare och skulle gå på museum i SB, men innan hon sprang iväg och kultiverade sig visade hon mig vägen till dit jag skulle möta Maria (som jag åkte hit med) och hennes rumskompisar. Jättetrevlig tjej den där amerikanskan! Efter att jag stått där och väntat ett tag kom Maria och hennes två kompisar, och vi gick och fixade en mobiltelefon och ett kontantkort. De sa att vi var tvungna att köpa även en mobil för att för att få kortet, så nu är jag därför stolt ägare till en ny samsungtelefon. Sammanlagt kostade mobilen och 40 dollar att ringa för 57 $. That's cheap! I affären träffade vi ett gäng svenska killar som vi nu har startat en facebook-grupp med.

Efter att ha ätit tacos (på en lördag, jag vet att det är skamligt men jag åt faktiskt bara en burrito så det räknas inte) gick vi till playan. Det var verkligen otroligt vackert, och ännu finare blev det när vi gick upp till skolan och såg utsikten därifrån. Hade kunnat sitta hur länge som helst och bara tittat. Michael, jag rekommenderar verkligen en tripp hit! Sedan traskade vi hem till Marias hus för att laga mat där. Det blev till slut en ganska god middag, men Maria (inte Hyltman utan en annan) råkade hälla ut all pasta i slasken så vi fick koka ny. Vi höll på att hungra ihjäl ett tag där...

Jag vet att inlägget börjar bli för långt igen, men det har varit en händelserik dag. Oturligt nog upptäckte jag efter middagen att bussarna från deras hus in till Santa Barbaras huvudgata slutat gå och därför var jag tvungen att ta en taxi. Taxichauffören var lyckligtvis trevlig. När jag kom in till city hade jag ungefär en timme att fördriva helt själv. Oroa er inte, alla jag har pratat med har sagt att det är säkert här och att det inte är någon fara att gå omkring som ensam tjej på gatorna. Just den här helgen är det festival i Santa Barbara. Jag tror att det är någon mexikansk festivitet, och folk går omkring och slänger pappersägg fyllda med konfetti på varandra. Jag kan ju säga att hela gatorna är färgade av små pappersbitar. Ni i Ö-vik kan inte klaga på att det var svårt att få bort all konfetti ur ert hus när man jämför med hur svårt de som städar här kommer att få det. I alla fall så började en kille från L.A och hans mamma prata med mig för att de letade efter ett efterrättsställe. Jag had såklart ingen hjälp att erbjuda, men vi pratade ett bra tag och nu har jag en ny vän på facebook! Därefter gick jag runt bland alla stånden som fanns uppställda och tro det eller ej, alla ni som var med i Barcelona; en churro-försäljare dyker upp utan att jag ens behöver leta. Tog en med socker och kanel, och den var faktiskt riktigt god. Medan jag går omkring där kommer en ny främling fram och börjar prata, och han var också riktigt rolig. Han gav mig sitt kort för han tyckte att jag skulle ringa, men han var 35 år så det var ju några decennier för ungt för mig;) Tacka vet jag Lasse Berghagen och hans generation. Har fått oroande nyheter om att han är allvarligt sjuk btw. Här hinner man knappt lämna landet innan fruktansvärda saker börjar hända. Krya på dig Lasse!

Till slut började klockan närma sig elva och jag begav mig till busshållsplatsen, men för ovanlighetens skull råkade jag svänga åt fel håll och hamna lite vilse. Trott eller ej, men jag var åtminstone ute i god tid så jag hann precis lagom till bussen. Sedan visste jag inte vart jag skulle hoppa av heller, men de trevliga människorna på bussen inklusive busschauffören hjälpte mig.

Jag har alltså träffat en massa nya, roliga människor idag så då kanske ni förstår varför jag är på bra humör och orkar skriva såhär mycket. Bäst av allt känns ändå att jag har blivit vän med svenska tjejer som jag tror att jag kan komma att umgås mycket mer med och att jag verkligen börjar gilla det här området och dess invånare.

XOXO
                                                 

                                                  Min churro!