Poeten, 2009-08-27
Jag har varit här i tre veckor nu och gång på gång slås jag av hur vackert allting är. Imorse tog jag bussen till skolan klockan tjugo i sju och då hade solen precis stigit över bergen borta i fjärran, och dess strålar reflekterades i havets vågor som slog in mot en tom och stilla strand. Morgondimman lättade i horisonten och svepte in bergen i ett romantiskt, rosa skimmer, medan palmerna stod som mörkgröna siluetter mot hela panoramat.
Likadant på kvällen när jag vandrade längs med stranden och ljuset blir sådär fint som det bara kan vara precis innan solen ska gå ner. Havet luktar inte längre tång, utan istället svalt och uppfriskande. Det är fortfarande ljummet i luften, men man kan känna att kallare luft är på väg in. Himlen får en sådan färg att gränsen mellan hav och land plötsligt blir otydlig och suddas ut. Då vill man bara andas djupa andetag, och ta in hela verkligheten som om man åt den godaste måltid.
Jag vill visa skönheten här för alla er där hemma, men den går inte att beskriva med ord och bilderna visar inte ens hälften av det fantastiska som blotta ögat kan se. Naturen är överväldigande, med bergen i bakrgunden och havet så nära. I love it here!
