johanna in california!

Igår kväll skulle jag ju som sagt åka till Emils, Johans, Jockes och Andreas hus och jag måste bara säga att bussresan in till Santa Barbara var en av de konstigaste jag har varit med om. Det verkade mer som om vi var på väg till ett dårhus än in till SB. För det första var det nästan bara konstiga människor på bussen. Bl.a sitter två uteliggare och sover på varandra på andra sidan gången bredvid mig och en tant med en hatt dekorerad med presentsnören sitter framför mig ett tag. Efter en stund kommer två knarkare/alkoholister ombord och ställer sig och pratar och pratar och pratar. Samtidigt får den ena av dem världens ryck som om han hade spasmer och knycker och sparkar omkring sig. Den andre tar tag i stängerna i taket och börjar hoppa upp och ned. Deras kompis visar sig sitta längre bak i bussen och när de andra ska gå av börjar han dessutom skrika till dem. Konstigast av allt var dock busschauffören. När jag gick på var hon trevlig och sa att jag hade en fin jacka med fin färg, men sedan verkar hon ha hamnat i någon sorts trans. Hon pratade typ för sig själv och hade högtalarna på, men hon pratade inte med vanlig röst. Nej, det lät som att hon var ett spöke eller en spådam som förutser något hemskt, som taget ur en Harry Potter-film. Alla s och i:n var utdragna, och meningarna började gälla och slutade med mörk ton. Allt det här säger hon i högtalaren, men det är bara jag och en till som verkar tycka att hon är lite märklig:

"Good eveniiiing" - med spökröst när någon steg på

"I haven't ssstopped yet, there was a red liiiight" - börjar gällt och slutar med mörk spökröst när en konstig kille ville att hon skulle öppna dörren när vi stod still i en korsning

"Good bye. Thank you. Adios. Auf wiedersehen. Arrividerci..." (Med tystare och tystare röst för varje nytt språks hejdå-hälsning) - När en kille gick av

"Yeah, yeah, yeah. Right in front of the bus" - sjunger "yeah, yeah, yeah" med sensuell stämma

"Can't stop this! Hope avenue; something we could all use a little bit of. Hoooope." - när nästa station vi ska stanna på var Hope Avenue

När vi äntligen kom fram efter 45 minuter försökte jag ringa till mina vänner så att de skulle komma och möta mig eftersom att killarna bor i ett läskigt, mexikanskt område där det finns ett gangstergäng som kallar sig "El nachos". Dessutom var jag inte helt säker på om jag skulle hitta, men självfallet svarar ingen av de fyra personer som jag hade numret till. Jag går därför in på ett café och sitter och suktar efter alla donuts som de säljer tills Emil äntligen ringer tillbaka efter tjugo minuter och han, Ylva och Maria kommer och hämtar mig. Till slut blev det trots allt en lyckad kväll, bör tilläggas!

Puss och kram!

Delar av gänget som var med igårkväll, fast från pizzerian häromdagen